Kontraproduktivt av Greenpeace!

Min omedelbara reaktion igår när nyheten om Greenpeace intrång på Forsmark kom ut i etern var; "Så tjatiga de är!"

Det kan tyckas vara en märklig reaktion av mig, som bär kärnkraftsmotståndets fana synnerligen högt. Sista månaden har jag ju själv skrivit artiklar, ordnat studiebesök på Forsmark, pratat i radio, spritt tips om egna o andras arrangemang, torgtalat mm mm, mot just samma beslutshot som Greenpeace nu också protesterar emot.
Nämligen den 17 junis ödesmättade omröstning i Riksdagen.

Ändå kändes det fel.....

Men varken maken, min 'parallellordförande', flera kamrater inom (MP) höll med mig, utan tyckte det var en rimlig aktion.
Min omvända favoritminister -om ni hänger med- fördömde dessutom saken, och hojtade på förstärkt säkerhet. Det han säger brukar utlösa mitt reflexmässiga "tyck-tvärt-om".

Så jag kände mig både rätt ensam i mitt ställningstagande och behövde sova på saken.

Nu har jag sovit på saken.
Och funnit att jag har rätt.

Det finns nämligen ett väldigt både reflexmässigt och manligt drag i Greenpeace angreppssätt, som stör mig och saken.

Jag gillar förvisso aktivism som allmän metod, och menar att det väl fyller sin plats i ett demokratiskt samhälle att bilda opinion på spektakulära sätt. Frågan är bara hur det görs och var man väljer sin spelplats.

Det GP nästan alltid gör, är att göra ett INTRÅNG. Att penetrera och ta sig in olovandes. Där man inte får. Borda båtar, få poliser att rycka ut med högsta beredskap.... Få folk emot sig. Skapa motsättning.
För mig är det är något grabbigt och omoget över den drivkraften. Det där ' ständiga utmanandet' i: "Kolla att jag vågar!" känns också repetitivt,ja; tjatigt.

När man t ex rullar tomma avfallstunnor genom gator så det ekar, eller dumpar dynga framför en departementsdörr, har det minst lika effektfulla - men inte grabbiga förtecken. Det syns och hörs och kanske t o m luktar, men handlar inte om att demonstrera sitt eget mod. Inte om att bryta mot "farliga" gränsdragningar.
När tusentals människor tågar genom gatorna och skanderar så det dånar, kan det kännas härligt mäktigt och verkligen utmana Makten på allvar. Utmana i sak - men inte i metod.

Jag tycker ofta Greenpeace är bra, men jag minns väl hur jag tänkte när jag efter något år som medlem slutade betala avgift:
"De är inte en folkrörelse utan de gör jobbet ÅT oss andra. De är renodlade aktivister, så de behöver inte mig".
De uppmanar inte medlemmarna att bemöda sig, att läsa på, samla fakta, folkbilda, traggla, mobilisera grannarna, argumentera...
De bara rasslar iväg upp i nå'n skorsten nå'nstans - och så blir saken biff. Betala medlemsavgift, så slipper du själv, typ.

Framför allt just i detta fall där KRITIKEN MOT KÄRNKRAFTEN ju handlar om att verken är så sårbara. För härdsmältor och radioaktivt läckage, likaväl som för terroristangrepp.
Det handlar dessutom om att vi vi inte vill se ett genomkontrollerat, paranoidt samhälle med kontroller/ vakter/ förbud och efterforskning mot allt och alla.

Detta intrång på Forsmarks område ökar paranoian. Kommer att öka säkerhetskraven, kontrollerna, förbuden och efterforskningen.

När vi riksdagsledamöter och folkkampanjare var där härom dagen, bad de flera dagar i förväg om våra personnummer för att hinna kontrollera om vi eventuellt var tokskallar, som skulle ta med oss bomber in. Jag tyckte det var bra - sett i sitt sammanhang. Men inte kul.
Det är obehagligt att bli kontrollerad, men eftersom KK-verken nu står där måste vi skydda samhället och medborgarna mot det stora hot som de utgör, om de skulle skadas.
Alltså får absolut inga tokskallar kunna ta sig in!

Om Greenpeace ändå hade gjort sin aktion för att demonstrera hur svag den här säkerheten var, eller för att påvisa hur lätt det gick att ta sig in. Det vill säga få oss att fatta hur SÅRBART ett kraftverk är, och därmed vilken risk det potentiellt utgör, förutom radioaktiviteten i sig.
Jag lyssnade förgäves efter de motiven hos deras talesman, men hörde dem icke. Och de skälen finns inte med i deras egen text på hemsidan heller.

Man ville tydligen bara upp på just det taket och kunna veckla ut sin banderoll på ett sån't sätt att media garanterat nappade.

Nu nappar de på fel sak. På hur halvkriminellt anstrukna kärnkraftsmotståndare är. Hur opålitliga och hur utmanande.
Inte hur seriösa eller kunniga vi är i sak, eller hur fel det vore av Sveriges Riksdag att på torsdag besluta om att OKa nystart av fler kärnkraftverk....

Kärnkraft är verkligen Världens i Särklass Dummaste Idé Någonsin. Greenpeace och jag är helt eniga om det. Men därför är metodvalet i kritiken och sättet att mobilisera desto känsligare.

Resonera, argumentera, faktasök, argumentera, debattera och demonstrera i och utanför Riksdagen.
- Men späd för Guds skull inte på HOTET från kärnkraften!
Jag vill ha ett atomklyvningsfritt, öppet och frimodigt samhälle där tilliten flödar!