Follow by Email

tisdag 15 juni 2010

Kontraproduktivt av Greenpeace!

Min omedelbara reaktion igår när nyheten om Greenpeace intrång på Forsmark kom ut i etern var; "Så tjatiga de är!"

Det kan tyckas vara en märklig reaktion av mig, som bär kärnkraftsmotståndets fana synnerligen högt. Sista månaden har jag ju själv skrivit artiklar, ordnat studiebesök på Forsmark, pratat i radio, spritt tips om egna o andras arrangemang, torgtalat mm mm, mot just samma beslutshot som Greenpeace nu också protesterar emot.
Nämligen den 17 junis ödesmättade omröstning i Riksdagen.

Ändå kändes det fel.....

Men varken maken, min 'parallellordförande', flera kamrater inom (MP) höll med mig, utan tyckte det var en rimlig aktion.
Min omvända favoritminister -om ni hänger med- fördömde dessutom saken, och hojtade på förstärkt säkerhet. Det han säger brukar utlösa mitt reflexmässiga "tyck-tvärt-om".

Så jag kände mig både rätt ensam i mitt ställningstagande och behövde sova på saken.

Nu har jag sovit på saken.
Och funnit att jag har rätt.

Det finns nämligen ett väldigt både reflexmässigt och manligt drag i Greenpeace angreppssätt, som stör mig och saken.

Jag gillar förvisso aktivism som allmän metod, och menar att det väl fyller sin plats i ett demokratiskt samhälle att bilda opinion på spektakulära sätt. Frågan är bara hur det görs och var man väljer sin spelplats.

Det GP nästan alltid gör, är att göra ett INTRÅNG. Att penetrera och ta sig in olovandes. Där man inte får. Borda båtar, få poliser att rycka ut med högsta beredskap.... Få folk emot sig. Skapa motsättning.
För mig är det är något grabbigt och omoget över den drivkraften. Det där ' ständiga utmanandet' i: "Kolla att jag vågar!" känns också repetitivt,ja; tjatigt.

När man t ex rullar tomma avfallstunnor genom gator så det ekar, eller dumpar dynga framför en departementsdörr, har det minst lika effektfulla - men inte grabbiga förtecken. Det syns och hörs och kanske t o m luktar, men handlar inte om att demonstrera sitt eget mod. Inte om att bryta mot "farliga" gränsdragningar.
När tusentals människor tågar genom gatorna och skanderar så det dånar, kan det kännas härligt mäktigt och verkligen utmana Makten på allvar. Utmana i sak - men inte i metod.

Jag tycker ofta Greenpeace är bra, men jag minns väl hur jag tänkte när jag efter något år som medlem slutade betala avgift:
"De är inte en folkrörelse utan de gör jobbet ÅT oss andra. De är renodlade aktivister, så de behöver inte mig".
De uppmanar inte medlemmarna att bemöda sig, att läsa på, samla fakta, folkbilda, traggla, mobilisera grannarna, argumentera...
De bara rasslar iväg upp i nå'n skorsten nå'nstans - och så blir saken biff. Betala medlemsavgift, så slipper du själv, typ.

Framför allt just i detta fall där KRITIKEN MOT KÄRNKRAFTEN ju handlar om att verken är så sårbara. För härdsmältor och radioaktivt läckage, likaväl som för terroristangrepp.
Det handlar dessutom om att vi vi inte vill se ett genomkontrollerat, paranoidt samhälle med kontroller/ vakter/ förbud och efterforskning mot allt och alla.

Detta intrång på Forsmarks område ökar paranoian. Kommer att öka säkerhetskraven, kontrollerna, förbuden och efterforskningen.

När vi riksdagsledamöter och folkkampanjare var där härom dagen, bad de flera dagar i förväg om våra personnummer för att hinna kontrollera om vi eventuellt var tokskallar, som skulle ta med oss bomber in. Jag tyckte det var bra - sett i sitt sammanhang. Men inte kul.
Det är obehagligt att bli kontrollerad, men eftersom KK-verken nu står där måste vi skydda samhället och medborgarna mot det stora hot som de utgör, om de skulle skadas.
Alltså får absolut inga tokskallar kunna ta sig in!

Om Greenpeace ändå hade gjort sin aktion för att demonstrera hur svag den här säkerheten var, eller för att påvisa hur lätt det gick att ta sig in. Det vill säga få oss att fatta hur SÅRBART ett kraftverk är, och därmed vilken risk det potentiellt utgör, förutom radioaktiviteten i sig.
Jag lyssnade förgäves efter de motiven hos deras talesman, men hörde dem icke. Och de skälen finns inte med i deras egen text på hemsidan heller.

Man ville tydligen bara upp på just det taket och kunna veckla ut sin banderoll på ett sån't sätt att media garanterat nappade.

Nu nappar de på fel sak. På hur halvkriminellt anstrukna kärnkraftsmotståndare är. Hur opålitliga och hur utmanande.
Inte hur seriösa eller kunniga vi är i sak, eller hur fel det vore av Sveriges Riksdag att på torsdag besluta om att OKa nystart av fler kärnkraftverk....

Kärnkraft är verkligen Världens i Särklass Dummaste Idé Någonsin. Greenpeace och jag är helt eniga om det. Men därför är metodvalet i kritiken och sättet att mobilisera desto känsligare.

Resonera, argumentera, faktasök, argumentera, debattera och demonstrera i och utanför Riksdagen.
- Men späd för Guds skull inte på HOTET från kärnkraften!
Jag vill ha ett atomklyvningsfritt, öppet och frimodigt samhälle där tilliten flödar!

8 kommentarer:

  1. Tomte lotta! Jag bor i Varberg där Ringhals ligger och var med i i bildandet av miljöpartiet för 30 år sedan. Jag bara säger. Din moderatblogg gör mer nytta i centerpartiet eller hos socialdemokraterna. Du har inte fattat ett skvatt hur mycket kärnkraftsavfall du under din tid som språkrör medverkade till.

    SvaraRadera
  2. Det känns absurt att Forsmarkverket har både funktionen kärnkraftverk som kräver stor bevakning samt turistattraktion. Jag har alltid undrat över att man envisas med att locka till sej besökare på det sätt man gör. Därför tycker jag att Greenpeace-aktionen kändes bra. Håller annars med om att om syftet med aktionen är att få riksdagsledamöterna att rösta nej till nya kk-lagen så är metoden sannolikt fel. Ylva

    SvaraRadera
  3. Hej,

    Du skriver bl a följande (i slutet av ditt inlägg):

    "Detta intrång på Forsmarks område ökar paranoian. Kommer att öka säkerhetskraven, kontrollerna, förbuden och efterforskningen."

    Förvisso gör det kanske det, men inte säkert. Jag själv anser att det största hotet mot svensk kärnkraft kommer inte utifrån utan tvärtom från insidan. Med andra ord på insidan av de "säkra" staketen, larmen, dörrarna och rotationsgrindarna med mera. Det är inne på områdena, på kärnkraftverket som jag arbetade på under mer än tio år, som personer och grupper med usel säkerhetskultur, bryter lagar och förordningar, begår illegala handlingar, medför handeldvapen, krut, patroner, knivar, sprängmedel, bajonetter, alkohol, narkotika in på vitala områden och i kontrollrum etc. Dessutom viss säkerhetspersonal som maskar i säkerhetsarbetet, fuskar och bedrar, stjäl och ser mellan fingrarna, missbrukar olika droger, missköter arbetsuppgifter med mera.

    Allt detta äventyrar säkerheten. Hoten kommer inte primärt utifrån. Hur kan jag påstå någonting dylikt? Jo jag var just säkerhetsvakt på kärnkraftverket. Observerade och rapporterade kontinuerligt om liknande incidenter och säkerhetsbrister. Kom detta till allmänhetens kännedom? Fick de som ägde/äger kärnkraftverket veta om riskerna? Nej! Vad sa och gjorde t ex olika departement, olika nyhetsredaktioner, olika partiledare och politiker, och Säpo med flera, när jag nyligen delgav min information angående den usla säkerhetskulturen och rapporterade händelser på insidan? Ingenting! Endast en enda riksdagspolitiker, från MP, som ville ha mer info och gav respons. De övriga gav bara "tystnad" och förnekelse i respons, och var/är inte intresserade.

    I och med detta kvarstår hoten och de som begår brott och bryter lagar och förordningar på kärnkraftverket, går fria och är kanske fortfarande anställda idag.

    Det går bra att snacka om "säkerhet", men hur fungerar det i verkligheten? Varför blundar man?

    För den eller dem som vill veta mer och ha informationen, kan kontakta mig via detta forum.

    SvaraRadera
  4. Ursäkta mig, glömde att välja "en identitet" när jag skrev mitt inlägg om "säkerhetskultur" på ett svenskt kärnkraftverk ovan...

    SvaraRadera
  5. Du har fel Lotta som är emot Greeenpeace aktion! Jag håller med Lasse Karlsson som skrev i sin dagbok att GP gav oss en lektion när det gäller terroristhotet. Det är ju de tenda sättet att få massmedia uppmärksam på vad som händer. Säkerhetsvaktens vittnesbörd säger allt om riskerna!

    SvaraRadera
  6. Grenpeace angav inte själva ALLS att de ville peka på säkerhetsbristerna, ju! Hade de gjort det hade jag varit odelat positiv.
    Skräckbilden från fd vakten Eva ovan var ju förskräcklig, men fullständigt ny för mig. Du får gärna höra av dig t mig per e-post, så jag får veta mer om dessa skandalartade förhållanden! (Kan ju inte nå dig personligen här på bloggen!)
    Pierre Ringborg: jag fattar öht inte vad du menar. -Har du läst ordentligt vad jag skriver? Vadå "moderatblogg", vadå "skapade JAG avfall"?

    SvaraRadera
  7. Instämmer med inlägget ovan (15 juni 2010 09.56). Massmedia bör bevaka och skriva mer om svensk kärnkraft, främst då den bristande säkerhetskulturen och hoten från insidan, istället för att fokusera på icke relevanta hotbilder (vilka somliga institutioner har fabricerat ihop och försöker legitimera och sprida). Massmedia behöver jobba mer självständigt och kritiskt anser jag. Inte låta sig styras i arbetet.

    Mig veterligen, har samtliga allvarliga kärnkraftsincidenter, som både berör den tekniska säkerheten, strålskyddet och det fysiska skyddet, aldrig inträffat eller fallerat på grund av externa krafter eller aktörer. Utan är resultat från personer/grupper från insidan av kärnkraftverken, vilka har gjort fel eller brustit i olika avseenden eller gjort avvikelser från rådande lagar och förordningar etc.

    Jag anser att Green Peace, och andra, borde göra än mer spektakulära (icke våldsamma) intrång och aktioner mot olika kärnkraftverk. Försök ta Er längre in på verken! Det är inga större problem. Det behövs i regel inga passerkort, nycklar, kortläsarkoder med mera för att komma in och kringgå de hinder och barriärer, som sägs finnas och fungera på de svenska kärnkraftverken. Det enda som behövs idag är (för att lyckas med företaget, att visa på bristande säkerhet och att verken borde säkerhetsställa mer, vilket kostar än mer pengar och borde kontrollera anställda, eller lägga ner verksamheten) mod, vilja, motivation och målmedvetenhet.

    Om jag kunde ta mig ända in till reaktorhall/containment, utan vare sig kort, nycklar eller annan utrustning/verktyg, och utlöste inga larm eller blev upptäckt förrän det var försent, så borde fler kunna göra om det. Gjorde jag bara ett "intrång", ett test och försök? Nej! Tre tillfällen på tre olika block gjorde jag likadant. I och för sig hade jag "lokalkännedom", men det var allt som behövdes för att göra ett snabbt test. Vem som helst kan göra om det, inga problem.

    Dessutom kan jag i detalj redogöra för mina "intrång" och test, samt hänvisa till de rapporter som jag skrev i samband med "intrången". Vad gjordes för att förhindra och förebygga framtida "intrång"? Ingenting...

    SvaraRadera
  8. Hade inte Lotta varit till ett KK-verk alldeles nyss? Då kan väl du (Lotta) bekräfta om det är så lätt att ta sig in som påstås!?! ;P

    SvaraRadera