Hyllningen till Jorden och Maten

 ”Gif oss, o Gud ett dagligt bröd

förskona oss från hungersnöd.

Förläna oss hwad nyttigt är

I Du vår Gud och Fader kär.

Låt upp, o Gud, din milda hand

Gjut ner till detta folk och land

God frukt, god helsa och god tid.

Gjut ner välsignelse och frid!”

        Bön om jordens fruktbarhet från 1600talet

Sveriges självförsörjningsgrad är bland de absolut lägsta i hela Europa. Civilförsvars-förbundet varnar för att våra svenska värden sjunker snabbast i Europa medan många av Livsmedelsverkets mer förhoppningsfulla siffor är ända från 2003.

Våra förråd lär vara uppätna på blott  två veckor vid en avstängningskris. Så sårbart beroende är vi av importerad mat. Värdet år 2012 av all mat som importeras var 102 miljarder, nästan en åttondel av statsbudgeten!  och då  kommer 60% hit från andra EU-länder. Exporten dit steg från ca 40% strax före inträdet men har sedan legat still på 58% alltsedan dess. Marginellt mindre export än import, alltså. 

-Vad är då den stora vitsen? Jo, om man vill vara krass: ett enda stort transporthålligång som drabbar klimatet, hållbarheten och till viss del djurhälsan. (Jag är så nöjd med att knorr- och antibiotika-griseriet kommit upp till ytan i dessa EU-valrörelsens sista skälvande vecka!)

Vår egna förmåga att inom landets gränser förädla och ta till vara är sårbar, med till exempel en mycket centraliserad mejerihantering: Fyra av de största  mejerierna producerar ca 90 procent av konsumtionsmjölken och driver 25 av  landets 157 mejerier; Arla Foods, Milko, Norrmejerier, Skånemejerier täcker på så vis en stor yta men har väldigt få anläggningar i vårt avlånga land. Bara Gäsene Mejeri i Västergötland, som jag nyss besökt, är genuint lokal med 28 levererande bönder från trakten och med den allra största avsättningen hemma i Gäsene härad. Blott där kan man vara litet trygg med att få färsk mjölk på bordet, även i ett krisläge.

Och bara ynka 20 000 gårdar finns kvar i landet som har kor och ska kunna försörja oss på mjölk…

Bönderna blir själva är en synnerligen rödlistad art och kårens förhoppningar om väsentligt ökad lönsamhet efter EU -inträdet har  i det närmaste grusats. Självklart måste kloka politiker väga in lönsamhetskravet för bondekåren, men inte på bekostnad av vare sig klimathänsyn eller konsument-nyttan. Och då blir jordbrukspolitiken tyvärr inte ett enkelt läggspel.

Under denna valrörelse har jordbruket och maten kommit upp ett antal gånger, men alla väljargrupper är inte lika intresserade och få är kunniga.... De yngre verkar t ex mest engagerade i asyl och flyktingfrågorna, medan många  män verkar vilja diskutera makt och penningfrågor. Men maten berör oss alla. Min mission, vare sig som faktisk  EU parlamentariker eller inte, är att försöka skildra sambanden matkvalitet, EU-politik, världshandel, klimatproblem, transporter, biodiversitet och konsumentkrav. Människor verkar vara medvetna bara om en och en av dessa enskildheter - men tyvärr sällan om hur alltsammans hänger ihop!  

GMO blir den fråga som ytterst samlar ihop trådarna i extremhörnet och därmed en indikator på hur långt drivet återvändsgränden med industrijordbruk är.

Kolla gärna ett inspirerad rapport från BERAS   (*läs  )  om hur det diversifierade, tämligen småskaliga jordbruket skulle kunna återupprättas här runt Östersjön. Integrerade enheter med egna djur, mycket vall och spannmål, som bär sina egna CO2-balanser, skapar eget näringskretslopp, egen biogas och eget foder. Samt avsätter produkterna lokalt och hindrar social och kulturell utarmning på landsbygden.   

Det är vad Den Nödvändiga Energi- och KlimatOmställningen handlar om!