Måtte språkrörsvalet gå bra - för alla!

(Först Publiceradpå Newsmill 2011-03-24)


Inom miljöpartiet finns ofta stor enighet och det är också något som kännetecknat partiet alltsedan de allra första med nödvändighet turbulenta startåren. De bittra striderna man ofta återfinner i andra partier har helt enkelt uteblivit. Spänningsfältet mellan sk "realos" och "fundis", som var aktuellt under nittiotalet, var till stor del inducerat utifrån. Men inför språkrörsvalet i maj kan dolda sprickor hota bli synliga...

Självklart vill ett parti alltid i grunden komma i position att utöva makt, dvs förverkliga de oerhört avgörande idéer de står för - i (MP)s fall hållbarhet, förnybar energi, mångfald, levbart, miljövänligt och människovänligt samhälle. Samt en god portion maktkritik. Få är därför de som i grunden vill kritisera Peter och Maria för att de med efterlängtad framgång fört partiet från marginalen till det tredje största partiet till en plats synnerligen mitt i svensk politik. Många sluter således upp bakom dem och bakom hur partiet i huvudsak utvecklats. Men förutsättningarna för detta var dock att just spela på makt-pianot. Att kraftfullt sedan 2006 yrka på regeringsmedverkan, rätt eller fel. Att överge utträdeskravet från EU, nödvändig verklighetsanpassning som det var, att ingå i det rödgröna blocksamarbetet 2010, fel som det ideologiskt var. Samt att Peter och Maria faktiskt internt tog sig rätten att vara ledare.

Nu med tre år utan regeringsansvar kvar och därmed vidhängande frihet att bygga relationer och argumentera fritt, kan språkrörsvalet i maj dock bli en punkt som riskerar att spräcka den vackra miljöpartistiska enigheten.

Med den manliga sidan av språkrörskandidaterna är det inte så komplicerat; heder åt de tre som hedrar mångfalden med sin närvaro och en eloge till god argumentations förmåga och profileringsvilja från dem alla. Men Gustav Fridolin förblir ändå ett fullständigt unikum i svensk politik och det är med honom i ledande funktion det kan bli ett totalgenombrott i valet 2014. Att han inte skulle bli vald framstår som mycket osannolikt.
På kvinns-sidan är det värre för där finns motsvarande begåvning, flit, kapacitet och kommunikationsförmåga i lika rikliga mått - fast utbredda på fler alternativ. Sju mycket vackra och högkompetenta blommor i en ring har hedervärt avstått från att baktala varandra eller göra annat än tala lugnt och väl i egen sak. Så spänningen stiger; - vem skall det bli, vem kommer att få kongressens förtroende och vem kan samarbeta bäst med och komplettera Gustav bäst?

Min egen erfarenhet från språkrörstiden 1999-2002 säger mig att det avgörande är förmågan att samarbeta rören emellan och att verkligen göra så. Om rörparet gemensamt lägger strategier, delar upp jobbet och tar greppet om ledningen av partiet (oavsett om hälften av medlemmarna vidhåller att de bara skall var kommunikatörer utan maktposition) och förutsatt att det finns ett välfungerande partiapparat som stöttar båda rören, både tillsammans och var för sig- förblir språkrörsmodellen den bästa tänkbara, för (MP). Villkoret om en väloljad partiapparat är numera uppfylld på central nivå, mycket just tack vare det avgående rörparets ledarskap under tio år. Men de nya två rör - hur skall man veta att de kan samarbeta och verkligen kommer att göra det? De borde fått kandidera tillsammans i par, men det är tyvärr för långt gånget i processen. (Och att kräva av Gustav att han öppet skulle förespråka en av de sju kvinnorna skulle bli osmältbart patetiskt. )
Återstår att lita till en valberedning som har mycket integritet och förmåga till partistrategiskt tänkande.

I detta läge strax innan valberedningen skall avge sina namn, kommer en debattartikel från en grupp aktiva och prominenta miljöpartister på landets förnämsta mediala debattplats, där de för fram sina två favoritkandidater. Det slående är de tjugo undertecknarnas sammanlagda profil, som kan peka på en latent spricka i det annars så eniga och kraftfulla partiet - den mellan stad och land. Den sprickan finns ju om man tror på den. Om man håller för sant att det är inom de stora städerna som idéutveckling och framgång frodas och att de därmed är de viktigaste arenorna för påverkan, blir landsbygd och småsamhällen ointressanta. Fast det i själva verket är just där som den stora Gröna Omställningen skall ske och redan börjat ske! Dessa tjugo stadsanknutna majoritetspartister med näsa för modernitet och framgångstänkande, har alltså sagt sitt om språkrörsvalet, i praktiken om det kvinnliga. Och det är varken fel att göra så eller fel på kandidaterna.

Men om man utgår från vad Miljöpartiet strategiskt behöver möta under inför valet 2014 så bör man tänka ett varv till. Partiet måste nämligen växa även utanför städerna och utanför de akademiskt skolades krets, för att bli till ett verkligt breddparti och inte vara en klubb för de redan invigda. Partiets historiska pedagogiska uppgift återstår, nämligen att verkligen förmedla grön ideologi, som är något mer än klimat och miljö. Alltför många svenskar reagerar som ett exempel även efter Fukushima-katastroferna tyvärr med att "världen nog fortsättningsvis kommer att behöva kärnkraft, även om den är osäker"....

Miljöpartiet behöver många fler argumentationsstarka, kunniga, motiverade medlemmar och avdelningar över hela landet som klara debatter som t ex den om kärnkraft och förnybart gentemot många olika målgrupper. Behovet är sedan länge att bygga ett breddparti nedifrån där idéinnehållet kan kommuniceras inte bara på elitnivå, utan ut till varje stuga, varje litet företag, i varje by, i varje landsända. För att få en valframgång 2014 som inte bara sprider glans över partiet, utan klarar den oerhört avgörande energi- och tankeomställning som hela planeten obönhörligt står inför - behövs ett grundstarkt Miljöparti.

SLUTSATS: Ett verbalt, kvinnligt språkrör, som har stor kapacitet att samla människor runt om sig, få gehör i alla läger och över hela landet och göra de genuint gröna aspekterna gällande och tydliga finns bland de sju blommorna. Låt pläderingen ske på kongressen - men utifrån att vi skall ha ett parti med representation från och politik för hela landet och kommande nerifrån maskrosroten.