Follow by Email

lördag 12 mars 2011

GRÖN STAD i strålningsskugga


Det känns litet kluvet att skriva en hyllning till en storstad och särskilt idag när strålningen från det ramponerade kärnkraftverket i Japan börjar sprida sig över planeten... Här är man visserligen som längst ifrån det med tre kontinenter och två världshav emellan, men det är bara EN planet, en delad atmosfär och en delad dårskap.

Jag brukar alltså inte gilla stora städer och jag brukar få ta sats och samla energi för att dyka in i dem under längre perioder. Det känns som jag just har hämtat mig från Stockholm 1999-2006. Men vännerna sa att Rio är annorlunda och jag visste att deras lya säkert skulle vara ett andningshål i sig.

Fast det visade sig att man i Rio inte behöver så många andningshål! Jag har aldrig sett en så grön storstad, inte Stockholm, grönt som det ändå är, inte Dar-es-Salaam så himla grönt som jag tyckte det var 1994-95.

Här är det stora utvuxna träd på varje gata. Överallt vilar ett grönt tak, som en tunnel att gå igenom och massor med fåglar som sjunger varje morgon och hela dagen. Några krakar hålls visserligen i bur, men de flesta är fria som just - fåglar.

Höga,gröna, tvära berg skjuter upp tvärs igenom hela stadsbilden. En av dem är den med den berömda, allt övervakande Kristusstatyn och en annan kallas "Sockertoppen" och har en svenskproducerad linbana upp.

Vidare kommer havet in och spolar in i bränning efter bränning, våg efter våg i alla vikar, laguner, bukter och havsflikar. Staden breder ut sig på längden längs en sydligt riktad kust med mindre utbredning inåt landet. Vatten från havet och grönskan från inandet möts och gör överallt atmosfären frisk och genomspolad, trots de många bilarna. Ingen stagnation, inga avgaslukter. Tack havet, tack skogen, taack frodigheten!

Om bilarna skulle gå mer på den etanol som Brasilien producerar skulle det bli ännu bättre. Nu är trafiken trots allt så stark att de som har råd - och i Brasilien finns det verkligen de som har råd!- hellre tar sin helikopter till jobbet....

Där vännernas lägehet ligger, fem kvarter från stranden Ipanema vid en liten åtrevändsgränd, är det mycket ljud. Bullerkänslig som jag är, bekommer ändå denna milda ljudmatta mig inte alls här på nionde våningen. Jag sover med öppet fönster eftersom en fläktande nattvind behövs när det är 31° på dagen. Stadens alla ljud, mest människor som hojtar och talar, fåglarna som hojtar och kvittrar och hela trafiken är lätt avskärmad och känns på något konstigt sätt bara som ett bevis på det sjudande liv som försiggår här utanför.Enbart det som också stör mig så illa hemma i Andrarum, stör mig också här; macho-mullret från de som tror att det är omanligt att sätta ljuddämpare på en MC...

Dessutom är gatorna rena! Inte ens efter en veckas karnevalsyra i varenda kvarter,
var det några skräpmassor kvar på trottoarerna! Jämför hur det ser ut i Stadsparken i Lund 1a april! Sopsorteringen är på G, i hushållen och i faktionerade avfallsbehållare på gatan, men det verkar ännu inte vara heltäckande. Jag hoppas att kanske hinna få kontakt med det stora gröna partiet här och kunna kolla av detaljer om hur det står till politiskt sådant.

Skillnaderna mellan rika och fattiga i detta land är dock stora. Promenaden i favelan och besöket hemma hos Clebers familj säger emellertid att många saker går på rätt håll, även för de fattiga: elekricitet överallt, relativt rena smågränder (se bilden ovan) och ett gradvist eliminerande av knarkbaroneras skräckvälde.
Fast crack är en dödande drog och en mental stor förorening som tyvärr flödar på Rios gator. Rika och fattiga lever mycket mer tillsammans, också det till skillnad från hur det är i många städer. På gatorna finns alla sorter, alla mindre favelas ligger insprängda överallt runt stan och de rika har inte som brukligt är, hela egna stadsdelar långt bort från alla andra.
Självklart finns det fattiga, vars liv jag inte skulle vilja byta med, men på en konferens där Cris tolkade, berättade till exempel en brasilianare till bilder om "eländet i faveln". Till sist blev han avbruten av en afrikan, som sa att mannen uppenbarligen inte visste vad "elände" var för något.
Mitt intryck var också att favelans folk var en bra bit ovanför armodsgränsen; barnen såg friska, välklädda och välnärda ut och man välkomnade gäster som t ex oss hem till sig! - Då är det inte rent armod.

På stranden och i karnevalstågen är det också en påtaglig mångfald av människor"sorter"; rika, fattiga, gamla, unga, de som bryr sig om sitt yttre och de som struntar i det, handikapade, friska (?), feta, smala, bruna, vita, mulatter - ALLA dansar med alla och på stranden blandas alla i vågorna och sanden.

Folk leker också så mycket här! Unga par kysser varandra länge och noga på gatan, gay är helt tolererat, barnen leker på gatan. I vilka städer i Sverige leker barn inne istäderna på gatan? Man leker på stranden med beachvolley och träracket, bara för glädjen att tillsammans hålla bollen igång men inte smasha ut varandra. Killar i alla åldrar leker med sina surfbrädor för att hålla balansen i vågorna. Leker med glidflyg eller strosar, joggar och promenerar.

Som pricken över i var kom känslan av tolerans, mångfald och överflöd när gick vi igår runt på botaniska trädgården. Mamma Mia vilken mängd av former, färger, växter, träd, buskar, frukter, bambus, palmer, blommor, orkidéer, insektsätare det var samlade i en alldeles lagom ordnad och lagom tuktad jättepark. Broar, fontäner, ruiner, trappor, ekotempel, en gammal krutfabrik mm var lättsamt utplacerade och dolda i grönskan litet här och där.
Jag tog massor med bilder varav i alla fall hälften blev så pass bra att de nu finns sparade i kameran och redigerade på min egen dator. (Men denna lånedator vill inte riktigt plocka upp dem alla = återkommer hemifrån med mer bildbevis hemifrån senare.)

SAMMFATTNINGSVIS: - Rio kommer väldigt nära många av mina gröna ideal i sin mångfald, livskraft, leklust, pluralism, rikedom, överflöd och tolerans för människor och djur!

2 kommentarer:

  1. Dansade du samba på karnevalen?
    Kan rio och Brasilien vara en förebild för Sverige?

    SvaraRadera