Rio!

För en gångs skull; en nöjesresa!
Anders och Cris har sagt många gånger att jag skall komma över och så till sist blir det läge; den sista perioden före fastan finns tio dagar att spendera över atlanten!
Sydamerika- en nästan blind fläck i min erfarenhet,
Rio - en mytomspunnen stad,
Ipanema och Cobacabana - de mest kända stränderna inne i Rio där de också har sin lägenhet,
Fina, fina vänner att ta vara på = det måste bli av!

Jag kollar per telefon och får uppfattningen att karnevalen kommer att vara över när jag skall komma; "den slutar den 8e" säger Cris. Men när jag kommer ner visade det sig att det var det den 8 mars, inte februari, hon menade.
Så de två första kvällarna får jag bonuschansen att ändå uppleva den lokala upplagan av denna världen största party. Folk från de kvarter som vi bor på samlas på Cobacabana i gott och väl en timme innan och värmer upp med dans och öl. Sen dansar alla - ALLA - iväg. Avspänt och lugnt, men intensivt och verkligen alla sorters människor finns i tåget. Alla åldrar, alla stilar, alla som bor i närheten av De Banda Sa Ferreirra, alla turister som landat, snygga eller fula, uppklädda eller schaviga, nyktra eller fulla (fast det var ytterst få!) Jag sugs verkligen in och fötterna vill inte gå utan dansa kvarteren fram. Och i fönstren hänger de som av olika anledningar inte kan komma med ner och främst är bandet i en högtalarbil. Leendet kommer inifrån och bara växer och sitter kvar i timmar på mitt ansikte - Yippee jag fick vara med på karnevalen!

Idag onsdag kommer nyheten att vinnare i den stora sambakarnevalstävlingen här i Rio var Beija Flour/flowerkissers. I alla andra brasilianska städer firas också karneval fast med sina respektive olika upplägg. Inne i Brasilien räknas Salvdors som den viktigaste, men för resten av världen är det den här i Rio som räknas.

Tillsammans med de andra finalisterna gör de en extra parad på lördagnatt bara för att njuta. Då åker man in till centrala delarna och för ca 180Real = 700kronor får man stå på publikplats och titta på det fabulösa tåget igen med de sanslöst arbetade kostymerna och de verkliga dansarna, men då utan tävlingsmomentet. Det är minst femito olika bedömningsgrunder som tas upp av juryn som arbetar mycket seriöst och avlönat. Men deltagarna, de som är medlemmar med i de olika sambaschools och tävlar, är vanligt folk med vanliga jobb resten av året. En gigantisk folkrörelse är således vad det är.

Så började alltså min Rio-sejour; strandliv, samba, promenad i favelan, många samtal med vännerna och idag har jag trots försiktighetsåtgärder brännt mig rejält ute på en naturstrand en bra bit utanför Rio - Prainha: