Om nyttan av fossil gas...

Detta är vad jag säger på Alunbruket på Heaven or sHell's festival idag:

Kära vänner och festivaldeltagare!

Som hedersledamot i denna den mest hängivna och samtidigt effektiva aktionsgrupp jag skådat i mitt långa aktivistliv; Heaven or sHell, är det mer än hedersamt för mig att få säga några ord en dag som idag. Och mitt tema får nog bli just heder.

På precis den här platsen för 300 år sedan sjöd det också av liv, men det var inte precis festivalstämning, utan ett hårt liv i fossil- och mineralutvinningens bistra tecken.
Upp till mönstring klockan 05 på morgonen, barnarbete, vedhuggningsförbud och nästan livegenskap i kalkens, det nyttiga dubbelsaltet Aluns och järnvitriolens namn.
Döda fiskar nedströms i Verkeån fick folket 1720 i Ludaröd och Eljaröd att klaga på den kassa miljöpolicyn i Andrarums Alunverk och något arbetsmiljöarbete fanns inte på kartan…

Christina Pipers fasta -och förvisso hederliga - näve satte här i stånd södra Skandinaviens största utvinningsindustri. 900 människor bodde i Andrarum, alltså nästan i klass med metropolen Malmös befolkning på 3000 personer.

Det hela möjliggjordes av en minerallag/gruvlag /bergslag som stod över alla andra hänsyn. Staten menade då för tiden att utvinning och exploatering av naturrikedomar och all industrialisering oavsett vem som låg bakom, var själva nyckeln till framåtskridande.
Staten prioriterade detta och inget kommunalt veto, inget allmänintresse, inga mänskliga hänsyn, eller annat ”pjål”, fick hindra i detta fall holländskt kunnande och friskt kapital att kräva ut sin rätt till brytning.

Samma minerallag är i grunden verksam i vårt land idag: Det man hittar under markytan har man rätt att utvinna, oavsett nationalitet eller lokala intressen.
Det är således helt fritt fram för Shells bolag EXPLORATION AND PRODUCTION att prospektera efter fossil gas på våra skånska marker.
Och - om de finner utvinningsvärda tillgångar kan de starta borrning i full skala till sin egen ekonomiska vinning.

Inte till vår. Vi får inga fler jobb.
Vi får 4000 borrtorn i industrifält med 200 meters lucka att kryssa mellan.
Vi riskerar vårt dricksvatten och radon i vår luft.
Vi som bor här är helt enkelt inte tillfrågade, för saken avgörs än idag på statlig nivå, av en enväldig myndighet som instiftades långt före Christina Pipers tid.

Då kände världen inte till varken det globala klimathotet eller något om ”ändliga råvaror”.
Då var mänsklig muskelkraft nätt opp gratis, men ”mänskliga rättigheter” var okänt.
”Långsiktig hållbarhet” var inget man behövde eftersträva.
Vad har hänt sen dess?

Jo - Här och Idag verkar tyvärr nästan samma lagar, samma girighet, samma ohederlighet och samma överhet också i vårt land och i resen av världen.
Ändliga råvaror förbrukas än i dag i en takt som underminerar kommande generationers levnadsförhållanden och fossil energi har skapat gasutsläpp som får vår jord att koka. Försiktighetsprincipen, ni vet den gyllene regel som i vår miljömedvetna tid ska skydda mot risker och faror genom att vänta med en verksamhet tills den är bevisat ofarlig, är i olje- och gas-sammanhang satt ur spel. Bevisbördan kommer här i omvänd ordning: –för att kunna sätta stopp måste nå’n bevisa att det är farligt att borra!

Vi tror att detta är historia men nu i Nigeria råder sen femtio år tillbaka samma exploatering av människor och natur på och runt Shells oljefält.
Ogonifolket har bidragit med över 30 miljarder USdollar till Nigerias ekonomi, men har själva bara fått ”fattigdom, hunger, sjukdomar och exploatering” i utbyte av Shell. Regeringen där hängde 9 aktivister 1995, som var sanningssägare om de grymma miljöbrotten och den slavliknande behandlingen av människorna i Ogoniland. Spåren av Shells ohederlighet förskräcker lika mycket idag som 1700talets svenska industrihistoria gör.Dessutom är det är oljeindustrin som är värst!
Det är inte en slump att världen största och vansinnigaste miljökatastrof någonsin – oljeläckan just nu i Mexikanska gulfen- är resultatet av försummat riskarbete i ett oljebolag. Mer olja än vad som ryms på Östersjöns yta har hittills runnit ut för att BP struntat i back uper och säkring av sina undervattensborrar. Och de har mage att skylla på miljöaktivisternas krav!

Men, mina vänner: - idag finns också vi!
Vi som kommit hit och som har kunskap, mod, vilja, tid, medvetenhet och kraft nog att förstå vad som riskeras, att mobilisera och att ge moteld.
Idag finns kompetenta civila nätverk som Heaven or sHell, som informerar, insisterar och inspirerar –till hederligt motstånd och med hederliga metoder.

Mot oss står Shells ohederliga så kallade ”information”.
De citerar t ex IEA till blott en tredjedel och får det att låta som ett stort energibehov år 2030 är något vetenskapligt fastslaget och inte bara en av flera hypotetiska scenarier.
Shell säger att fossilgas är ”klimatvänligt”, utan att räkna på livscykeln, för då blir CO2-utsläppen i själva verket helt i storleksklass med oljans!
Och oljeindustrin envisas med att kalla skitig, lagrad fossilgas för ”naturgas”, för att göra den aptitligare.
Och nu på slutet har de grovt manipulerat en opinionsundersökning för att försöka leda i bevis att vi som bor här skulle gilla deras planer och förehavanden.
– Va’!!!

Nej, som hedersmedlem gillar jag inte Shells ohederlighet, inte fossilhanteringen, och framför allt gillar jag inte att min vackra, vackra hembygd är hotad. Skönheten i landskapet och artrikedomen här är omätbara värden både för oss, omvärlden och eftervälden.
Samma sak tycker faktiskt alla våra lokala förtroendevalda och de allra flesta boende som fått tillräcklig upplysning om vad gasexploatering kan innebära för hälsa, klimat och landskap.

Om rikspolitikerna denna den varmaste sommaren som någonsin registrerats, också verkligen tog klimatarbetet på allvar skulle de snarare ingripa mot dem som vill fortsätta i de gamla fossil hjulspåren. Inte stödja dem som nu, …
Hade Shell nå’n heder i kroppen skulle de erkänna att det är avkastningskrav och inget annat som styr deras arbete. Avkastning som inte kommer oss till godo lokalt, lika litet som för Ogonifolket.
De skulle erkänna att de kan operera tack vare en uttjänt, förindustriell lag och med en fortsatt kolonial logik.

Skulle Shell däremot vilja rädda sin heder som framtidsinriktat energibolag, erkände de att den fossila vägen har nu nått sitt slut, och börjar satsa på hållbart, förnybart, klimatsmart och lokalt istället.

Då kan vi göra en ny festival och kanske döpa om nätverket till:” When all fossils are left in hell, then we go to heaven on a shell.”

Mina vänner; tills den dagen – låt oss fredligt festa och musicera, dansa och kvintilera
mot Makten och Girigheten och för Livet!!