Framåt och bakåt

Visst kollar man med speglar under bilen efter bomber varje gång vara bilar rullar hem till var anläggning efter en tur på stan. Visst dundar militärhelikoptrar över ens huvud alltför ofta och överröstar böneutropen. Visst knallade avlägsna skottsalvor över nejden i Maidan Shar från det turkiska PRT:s övningar. Och fler skadade och civila dödade nu än någonsin sedan interventionen 2001. Många tror att taktiken att inbjuda talibaner och re-integrera dem leder till rena katastrofen...

Själv vet jag inte vad jag skall tro, mer än att militär logik, militärt angreppssätt och maktspel leder till tillbakagång, skador, död och elände. Jämt.

Men en barnmorskeskola från 2004 som i motvind och trots spott och spe tog modet och biståndspengarna till att utbilda kvalificerade barnmorskor i Wardak - det ger tilltro. Det är att bygga upp det mest behövliga och viktigaste i ett samhälle:
att mor och barn får liv, vård och skydd. Och att våga lära ut hur man inte får for många barn (7 per kvinna är genomsnitt!)
NU efter sex år - är de älskade, erkända och en kö av unga kvinnor vill få komma in på utbildningen och inga sura gubbar trakasserar dem längre.

Slutsats: bra utvecklingsbistånd är himla bra!

Dock bor inte det "internationella samfundet" blanda ihop kvalificerat långsiktigt professionellt bistånd med militärens påfund med krafsigt petande i snabb- "bistånds"- insatser med tveksam kvalitet for att bli poppis.
Läs gärna Magnus Forsbergs avslöjande artikel i Aftonbladet idag!
[ http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6894647.ab ]