Igår gjorde de det

- dvs erkände att hela folkomröstningsupplägget var en fejk.

För trettio år sedan fanns en kraftig och välartikulerad majoritet i landet emot att vandra in i en kärnkraftsekonomi baserad på uranbrytning, statliga subventioner, osäker långtidsförvaring och kontroll av medborgare.
Men det lades in en märklig mellanposition av regeringen och borgerligheten i ohelig allians, en "linje 2", som utan föregående avisering sedan räknades ihop med ja-sidan.

Nej-kampanjens enorma glöd och övertygelse vattnades sedan ur under de många långa årens väntan på att politiken skulle agera. Skulle följa utfallet och verkligen börja avveckla det dyra, onödiga och FARLIGA energikällan och satsa pengar på det nya.

Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen, som bildades inför 1980, hade sitt 32a årsmöte i helgen. De/vi lever enbart på insamlade medel och medlemsavgifter,liksom gör Green Peace m fl i den allmänna miljörörelsen som ännu står upp för hållbar, decentraliserad och säker energi utan industri- och kapitalintressen bakom.

Men förespråkarna lever och verkar också, om inte annat på Dagens Nyheters ledarsida. Mot storskalig vind och ved och för kärnkraft.
Kärnkraftslobbyn har också verkat ohöljt och med full kraft i Bryssel på alla europeiska förtroendevalda och tjänstemän. EURATOM avtalet består som säger att EU förfogar över medlemsländernas uran tillgångar.
Folkpartiet var alltid ohöljt för.

I det mer fördolda agerade emellertid Vattenfall och den självsvåldiga Energimyndigheten - för mer kärnkraft, emot kraftfulla satsningar på energibärare som varar för alltid.
Men flera andra verk laddades om och byggdes s a s 'nya' eller kapacitetsförstärktes, fast inuti sina gamla ytterskal. Dvs byggdes ut, utan att det märktes.

Barsebäck stängdes till sist, men mest för grannsämjans skull, eftersom det inte gick att förneka att över 3 miljoner människor fanns inom omedelbar evakueringsradie.

Säkerhetskulturen på verken förslappades också. Inget verkade ju så farligt som folk gapat om; tekniken i vårt moderna samhälle är ju sååå mycket säkrare och bättre än i den gamla tiden och i öststaterna... Och inga större haverier har de facto inträffat i världen sedan Tjernobyl. Så det verkade ju lugnt.

Finland bröt dock isen rejält och synligt och började som första land på länge bygga nytt för enorma summor, vilka bara steg och steg. Hedersamt nog fick det De Gröna där att kliva av regeringen.

Så tog till sist Centern sitt fjärde och avgörande steg på svek-vägen i vintras, när Maudan utan partiets demokratiska hörande, avtalade med sin bröder i Alliansen att sluta spärra nyinvesteringar i KK. Hennes retorik försökte dock smeta välvilliga alternativ över detta hårda faktum: - man öppnar öppet efter trettio år för mer kärnkraft. .
Tysklands och Danmarks enormt lyckade vindkraftsexpansion under de försuttna svenska åren, kan ju locka vilken energi-minister som helst till efterföljd, så litet vind på toppen skämmer inte längre,utan sockrar nuförtiden bara kompotten.

Igår på själva trettioårsdagen lämnade den borgerliga Alliansen således sin proposition till Riksdagen. Där skall den bearbetas under två månader och 17 juni röstar man.

Argumenten för och emot har i grunden varit helt de samma under dessa trettio år.
Kärnkraftslobbyn har bara så enormt mycket mer pengar än Folkkampanjen att föra ut dem med samt kontroll över huvudmedia.
Kopparkapslarna för slutförvar är säkra! - Eller inte.
Uranbrytning skapar inga problem för omkringboende, natur och arbetare. -Eller gör de kanske det ändå?

Så vi får se vad det slutligen blivit av svensk demokrati. Till och med Hans Blix, linje två-generalen, skäms idag över deras tveksamma och fula förfaringssätt. Heder åt den som ångrar sig och erkänner.
-Hur många riksdagsledamöter kommer den 17 juni att ha samma heder och mod att tänka själva och inte öppna för den sämsta och farligaste uttrycken för mänsklighetens teknikhybris och blindhet som vi hittills skådat.

Vissa samhällsfrågor är klart allvarligare än andra. Kärnkraften förblir inom ramen för klimat och energiläget på planeten en absolut ödesfråga.