Ingen mer svensk trupp!

till Afghanistan.

I flera år har det stått och vägt. Fördelar, nackdelar. Vad gagnar den civila befolkningen mest? har varit den centrala frågan.
Hittills har jag om än med stor tvekan kommit fram till att i allafall ISAFs närvaro behövs - utan den internationella FN-mandaterade styrkan är fältet ju fritt fram för warlords, local talibans, criminal talibans, global talibans och inte minst OEF - den amerikanska fortfarande fientligt stridande invasionsmakten.

MEN: dödssiffrorna för civila stiger. Detta år har haft de sammanlagt högsta dödstalen sedan invasionen startade. Våldet minskar alltså inte alls. Tvärtom: ju mer militär aktivitet ju mer våld - vilket märkligt samband...
Och OEFs band till ISAF blir allt tätare, allt suddigare. Samma befälhavare sedan alldeles för länge. Samma faktiska uppdrag,trots olika skrivningar i instruktioner och officiellt syfte.

Och alldeles på tok för mycket militära medel internationell investerade i landet i relation till hur litet biståndsmedel det ges. För Sveriges del är balansen lika haltande: tio gånger mer satsar vårt land på truppbidrag till ISAF i relation till svenskt utvecklingsbistånd till Afghanistan.
Det är fel.

I veckan skall Riksdagen fatta beslut om ny svensk truppsändning.
Jag uppmanar dem att säga nej - Insatsen är nu kontraproduktiv. Folk ser ingen skillnad på FN och amerikanska styrkor. PRT-teamens civila uppgifter komprometterar biståndet.

Jag uppmanar dem även att förmå FN bryta sambanden mellan OEF och USAs krigföring. Ett renodlat ISAF med trohet mot sitt ursprungliga fredsbevarande uppdrag för civilbefolkningens skydd, behövs mer än någonsin.

Ännu en Afghansk vinter står för dörren.