Färglära

har bl a Goethe författat. Komplementärfärger är t ex ett moment i färgläran, och i den betecknas rött och grönt komplementära.

Nog kan man på samma vis tänka sig att den gamla industriella röda klassläran lämnar över stafettpinnen till oss politiskt Gröna. Vi kompletterar ju varandra så till vida att social solidaritet behöver vidgas med solidariteten med naturen och alla livsformer.

Så i teorin kunde nog även röda och gröna partier verka demokratiskt tillsammans.

- Bara det vore klarlagt att GRÖNT tänkande är något eget, har en egen logik och svarar på väsentligen andra frågor, än vad röda laget gjort.
- Bara de Gröna stod stadigt på egen grund i säkra partistrukturer och med skolade och månghövdade medlemmar så att politiska kompromisser inte hotar att sudda ut identiteten.
- Bara MAKTEN inte vore målet, utan ett medel...
- Bara samgåendet vore djupt känt och förankrat.

Miljöpartiet hade för ett drygt halvår sedan en lyckad internprocess för att ta stegen vidare på socialförsäkringsområdet och verkade gemensamt fram en samlad modell med ett trygghetsgolv (även om ren medborgarlön inte ännu är linjen).
Miljöpartiet hade också alldeles nu en lyckad internprocess med medlemsomröstning om utträdeskravet gentemot EU under september.

Men bara två dagar senare! - utan samlat, gemensamt medlemsbeslut - eklaterade partiledarna att vi skall samregera med socialdemokratin och hålla fast vid dem till 2020!

Nog är saken DISKUTERAD i de båda partierna, framlänges och baklänges; men vid varje beslutstillfälle har svaret från medlemskåren, kongresser mm förblivit: - "Vänta, håll alla dörrar öppna, betona innehållet i politiken mycket mer än formerna". För (s) har den inte ens varit föremål för medlemmarnas påverkan.

Nu stod de där alla tre, utan något medlemsbeslut i ryggen och eklaterade. I samma dramatiska vecka som spekulationsekonomin förhoppningsvis för gott sprack sönder. Ytterligare två dagar senare fick Mona pudla av sig rejält, men inte de gröna rören.

För att skapa med färg får den inte ha stelnat!
För att göra god konst krävs en palett!
För att hålla idéer vid liv behövs inte bara komplementaritet, utan framför allt många nyanser!
För att skapa god politik måste polarisering och blocksystem undvikas - men öppenhet och generositet eftersträvas!

Risken om man för oöverlagt bara blandar grönt och rött utan ett demokratiskt handlag, är att det blir brunt....


PS:
Blockpolitiken är en styggelse som tyvärr (mp)i hög grad var med om att återinföra: på tvärs mot de egna valaffischerna,gjordes ett utspel om budgetsamarbete efter valet 1998. Snart fick man sällskap av Centern, som gjorde sin slutgiltiga floorcrossing 2001 i och med Mauds inträde. Då gick de från att kalla sig "icke-socialister" till uttalat "borgerliga". Från mitten till höger, alltså. Snart därefter, 2003, gjorde moderaterna sin historiska gir på sakområde efter sakområde - fast från högerkanten in mot mitten. Därmed blev Alliansen möjlig 2006 och s-v-mp trängdes ihop i vänsterhörnet.