Follow by Email

måndag 11 juni 2007

Trauma i hönsgården

Äntligen färdigspikat.
Äntigen kom i fredags och lördags två hönor ("Grållan" och "Eulalia") , två kycklingar och en tupp ("Magnum") på plats i sitt lilla palats, som vi pulat med sedan i påskas.
Foderautomat, vattenautomat, sandbad, en bred och en smal trappstege, egen veranda, laminatgolv, halm i redena, ja - allt fanns på plats. Nu startade själva inskolningen av levernet i strukturerna.

Således hittade alla hönor, tuppar o kycklingar UT ur boet, ut på verandan genom dubbla luckor och nerför trapporna, ut på själva hönsgården, först IDAG, måndag.
Skönt för dem, fast solen gassade och det bara fanns skugga under breda trappan ....

När kvällen kom gick alla vuxna djur IN , men inte de två små, som inte fixade att kliva upp ens för lilla trapp-stegen.

Mor Grållan kacklade och lockade medan SPRINGER och PIPER sprang och pep. Och sprang och pep, och sprang och pep. Rädda och förvirrade. Och morsan lockade och pockade , men inte kom de upp och inte kom de inomhus till henne. Och mörkret föll.

Så matmor Lotta behövde ingripa och bära in de små. Men se då ryckte Mor Grållan frenetiskt ut till sina barns försvar mot den hemska människan som kom o troligen skulle skada dem.

Så steg ett var att få in henne igen inomhus, så jag skulle kunna stänga yttre luckan och koncentrera mig på kyllingarna, utan att besväras av hennes hackande och gömmande av telningarna under vingarna. Det tog sin tid.

Efter att lyckats avskärma henne, bröt det stora springaågömmasig+pipa, respektive försöka stoppa+fånga -strulet, ut.

Det var kväll och jag var draperad för mygginvasion under kommande vattningspass, men blev så svettig att plagg efter plagg rök, alltmedan jag hämtade brädlapp efter brädlapp, klots efter klots för att täppa till alla hål och springor UNDER hönsboden. Dit kutade nämligen Springer och Piper in och gömde sig hela tiden. I minimala springor. utom räckhåll.

Morsan skrek som besatt inne i huset bakom luckan och Lotta kämpade för att vara lugn och slug och kyllingarna kämpade för sina liv (trodde de).

Efter 15 min svett och väntan och trixande, fick jag fatt i den ena (Piper) och efter ytterligare 30 min den andra (Springer).

NU - vilar äntligen friden över hönseriet och morgondagens prövningar hör morgondagen till.
Jag går ut och spikar litet först, innan jag släpper ut dem på morgonturen, samt gör dubbla steg på smala trapp-pinnen allra först på tisdagen.

-Va, visst ville ni väl ha denna högst väsentliga rapport??

1 kommentar:

  1. Jag ville ha den :)

    Jag har själv rapporterat om fågeldramat på min innegård.

    SvaraRadera