Follow by Email

onsdag 21 februari 2007

SÅRBARHET

Utanför Skånelängan tjuter just nu vinterstormen rejält. Skyar och flok av yrande snöbyar flimrar utanför fönstret.

I eftermiddags var det var ett smärre äventyr att korsa de vindpiskade vidderna med igendrivande snö över vägbanorna, för att nå ut hit till Österlens norra, glesare och skogiga delar. Makter starkare än vi människo-pyren visade vem som egentligen bestämde över den krängande Toyotan. Vi rattade på och längtade hem till värme, katter, brasor...

Väl hemma med snöspadarna i högsta hugg svajade elströmmen till - och förblev borta.
Men båda har vi varit med förr: En skottade på utomhus, innan dagsljuset helt försvann, medan den andre genast tände upp köksbrasan och vidtog en räcka små åtgärder för att säkra elementära funktioner utan elström -om den skulle bli borta en längre tid. Man har väl hört hur smålänningar fått lida storm, efter storm, och den här täcker ju hela södra Sverige, Småland såväl som hit ner, vad det verkade på radions väderapport.

Alltså: diska fort medan varmvattnet finns kvar, (elpump). Sätta ut värmeljus på strategiska ställen, stoppa tändstickor i byxfickan, leta upp stallyktan ute i rabatten och med den i ena handen och fotogenlampa i den andra (inköpt i Irak för två år sedan), vingla ut till förrådet och leta upp lysfotogen och fylla på. Mata småkatterna så de håller sig tysta och ur vägen, för de vill inte vara ute, utan hellre i fönstersmygar där ljusstakarna står.
Fylla en hink med det sista kallvattnet ur badkarskranen så man kan tvätta sig. Fylla stora tvätthinken (20l) med snö, så man kan spola toan. Se till att plocka ut allt man behöver till kvällsfikat ur kylen i en enda rask vända för att kunna stänga dörren snabbt igen och behålla kylan. Sätta tevatten på kokning på vedspisen i god tid.

Samt slutligen vi fikat- tillsammans inventera allt vad som skulle funka eller inte funka om vi blev riktigt insnöade en längre tid och utan ström. Telefonen funkar, liksom en liten fiffig radio som man kan veva upp(!). Mat skulle finnas i frysen, ved har vi och bra, kloka grannar. Men inget färskvatten att dricka, eftersom elpumpen skulle dö.

Vi inventerade sårbarheten här, med andra ord. Och visst är vårt boende sårbart, trots att vi var ganska så raska och rådiga och trots att vi redan i inledningsskedet hade ett antal prylar och system att ta till. Monterade till exempel för dyra pengar tillbaka en vedspis i köket, som nåt ljushuvud pillade bort på 60talet. (Hade detta hänt i stan hade antingen andra tagit hand om det hela, eller så hade de inte gjort det, och vi hade saknat ved-alternativen.)
Slutligen konstaterade vi att vi två har god hälsa och mycket erfarenhet - några riktigt bra resursbaser på humansidan, så att säga.

BÄSTA definitionen på vad resurser och styrkor är, är dock att känna till sin SVAGHET! Den finns alltid och det är den svagaste länken som får en kedja att brista, som bekant.
Svagheten med detta lilla system som ett hus på landet är, är inte elförsörjningen i sig, så länge stearinljus och fotogen finns, konstaterade vi -utan vattnet. Det visade dagens reality-test. Att säkert få friskt drickbart vatten i tillräcklig mängd det skall vi ta och åtgärda, liksom vi skall få till egna höns för protein och ett par solfångare för varmvatten.

Samma sorts resurs- och sårbarhetsanalys behöver varje företag, varje by och varje kommun göra.
- Hur funkar vi i kristid?
- Vad saknas?
-Vilka system är mest sårbara och behöver back-up?
Samt också - viken typ av kris är mest sannolik?

Dessa frågor ville jag att Tomelilla kommun skulle ställa sig i ett klimatförsämringsperspektiv. Vad händer oss i kommunen med fler stormar, mindre vatten/regn eller för mycket vatten, jordras, kanske klimatflyktinginvasion etc.
Svaret blev tyvärr ett fånigt "-Nä, vi har ingen kartläggning och behöver nog ingen beredskapsplan för det."

Styrka är, som sagt, att känna till sin svaghet, och vanligen är den största svagheten - mänsklig okunskap och slöhet.

(Strömmen kom tillbaka nu vid 21 -tiden, så reality- testet blev inte så långt)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar