Revival!

Tillbaks i Riksdagen och tillbaka till heltidspolitik - HUR känns egentligen det?

 Tja, trots att det gått en månad sedan jag formellt inträdde som ersättare för Gustav Fridolin vet jag faktiskt inte riktigt det ännu. Juli 2012 har gått åt att försöka ha hemmasemester samt att få ordning på alla prylar, all inloggning, uppdateringar, installationer och diverse system som ska till för att fungera i uppdraget. Har bara varit uppe på själva Riksdagshuset ett par korta vändor för att få arbetsrum, övernattning, passerkort etc och då var så gott som inga andra homo politicus där.

 Men från och med augusti har jag tagit mig verket an. Först och främst med planering av det kommande halvårets prioriteringar. I det ingår bland annat att göra regelbundna uppdateringar här på BLOGGEN! Gamla Tomelotta får nu alltså återuppstå efter ett långt tag i dvala. (Det hemsides-system som (MP) har för sina riksdagsledamöter såväl som kommunavdelningar, är så användar-o-vänligt att man ledsnar redan innan man börjat så på riksdagssidan hävisas till min gamla sida som i sin tur hänvisar hit.)


Att som folkvald kommunicera ut till omvärlden vad man vill, gör, gjort, tror och tänker i detta lands högsta lagstiftande församling är icke desto minde en kär plikt! Så voila´: här har ni första upplagan av förhoppningsvis 21 korta krönikor från Ledamot numero 40 i Sveriges Riksdag.

 Mina förväntningar och ambitioner är dock hanterliga: jag tänker inte försöka göra någon politisk comeback, utan tänker tackla detta halvår med måttliga ambitioner om än göra ett så bra jobb det går. Jag vet vad som krävs för att vara på topp i politiken och det är jag inte beredd att betala och vet heller inte egentligen om andra skulle behöva vara det.... Men en chans att bidra till god förändring är detta uppdrag icke desto mindre, och ta i och jobba hederligt är jag ju bra på.

 Politiken av idag, med partibaserade aktörer på en genom-medialiserad arena, är emellertid en högvarvs-cirkus där många rosenkindade och förhoppningsfulla, hårt arbetande och övertygande människor träder in - för att utslitna, ofta nyskilda, slungas ut efter några år. En del vidare till andra karriärer, en del till gammal vardag och en del grymt desillusionerade.

 Min sanning blev, efter de åtta år mellan 1999-2006 som jag levde det livet, är att politiken både suger och stimulerar. Men om man någonstans tror på den demokratiska praktiken är sådana insatser oundgängliga. Hur ska annars legitima beslut fattas i ett land? Det måste ju finnas uppbyggda system med förtroendevalda som vill och orkar tänka, läsa, resa, skriva, kontakta, väcka, driva och genomföra beslut och förändringar för ett ständigt bättre samhälle.

Trots mina delvis negativa erfarenheter av att se politikens alla rävspel, intriger viss korruption och dess alla olika typer av aktörer med ibland mycken okunskap, hungriga egon och därmed penning- och maktbegär, dvs de olika avarter och därmed utbrändhet som detta trots allt också genererar - menar jag att man ändå måste hedra politiken! För om det INTE fanns en demokratisk praktik med förtroendevalda och partier, ideologier och många hängivna individers förmåga till förändring - hur skulle det då se ut!?! All mänsklig verksamhet är ju behäftad med sina fel och avigsidor och det jag räknat upp ovan är det som just politiken råkar vara behäftad med. Ändå finns i den en och annan Kofi Annan, Aung San Suu Kyi eller Stoltenberg och i världen en och annan välfärdsstat, ett och annat mätt, älskat och lyckligt barn samt här och där ännu ett och annat orört naturområde.....

 De krafter som försöker skjuta demokratin i sank genom att ständigt betona och basunera ut att ALLA politiker är korrupta, att ALL politik är blott maktspel och att ALLA som söker sig dit ENBART är ute efter egna fördelar, pengar och karriärer - deras motiv måste verkligen ifrågasättas. Ersätt ordet "politik" med "demokrati" ett tag på försök och se vad det gör med din tanke! Politik låter besudlat och får en att ana falskhet medan vi alla hyllar demokratin som något ytterst värt att hedra och försvara.

Alltså kan man gott välja att gå in och ut i den här politik-cirkusen om man får chansen. Vid olika tillfällen i livet, på olika nivåer, i olika kapaciteter och på olika typer av uppdrag allt efter tid, tillfälle och förmåga. Samt definitivt göra sitt bästa efter sina förutsättningar.
 Det tänker jag nu.