onsdag 15 september 2010

Maktpolitik

- blir det till sist fråga om, trots allt. Jag har ju envist bekämpat blockpolitiken, men tvingats kapitulera eftersom den förda allianspolitiken blivit så renodlat orättvis. Polariseringen må tillfälligt accepteras.

Nu på slutet handlar det också om hur man bevarar den demokratiska arenan (ariskt?) ren.

Rent mänskligt/ psykologiskt är Sverigedemokraterna oftast nostalgiska och rädda, har jag tyckt mig märka.
Styrda av ”det var bättre förr” samt ”världen är så stor och hemsk”.

Detta har i alla tider utgjort en grogrund för inåtvänd politik och dragit främlingsrädsla med sig i släptåg. Igår i den vackra konsthallen i Tomelillas kulturhus fick vi i panelen och den ovanligt stora publiken bevittna sverigedemokraternas terrierliknande bevisföringskonst.

Det jag egentligen reagerar mest emot är (SD)s föreställning med att det nånstans finns en uniform, monolitisk, bestående och formfast Svenskhet att inhämta. Till och med definiera! Att kunna åberopas som den självklara norm mot vilken andra skall assimileras.
För assimileras skall de, inte integreras.
En klok ung kvinna i publiken poängterade att i hennes definition av svenska värderingar ingår tolerans och öppenhet….

När i tid och i rum, i vilken samhällsklass och med vilket köns värderingar - normer -traditioner är det man då skall formulera Det Svenska??
Kanske bland kvinnliga vikingar i norduppland på 900-talet?
Hos sågverksarbetare i övre medelåldern i 1880-talets Härnösand?
Nyrika brats i trettioårsåldern i Hyllie på 1980-talet?

-VEM är egentligen den typiske svensken?
-Exakt VAD hyllar han/hon för ideal?
- Vad ÄR egentligen demokrati?

Ja, metodproblemen hopar sig för en sverigedemokrat…

Men raljera går ju alltid. Vi i panelen, i (MP)-gänget i publiken samt den tappre moderatorn Lasse igår bemödade oss samtliga att hålla en god och respektfull ton, att inte själva förfalla i nedsättande yttranden eller elaka tolkningar.
Predikar man respekt skall man väl leva respektfullt.

Men de på andra sidan ville de facto begränsa asylrätten, avträda internationella konventioner, avskaffa det permanenta uppehållstillståndet (hoppas jag fattat rätt här).
De förnekar kopplingen mellan svensk vapenexport som omsätter miljarder på krig i länder och de flyktigströmmar som genereras där, de vill assimilera dvs inte ge hjälp på traumatiserade flyktingars egna villkor, inte repektfullt intergrera.
De vill stänga gränserna, slänga ut romer, ställa grupp mot grupp, individ mot individ och sluta landet inåt.
Men Nordkorea ville de inte liknas vid!

Vidare vill de förbjuda moskéer, slöjor, manlig omskärelse och är mer renodlat islamofoba än något jag någonsin kommit i närheten av. Kristendomen hyser enligt (SD) inte någonstans samma förskräckande fundamentalister och fanatiker….

Sverigedemokraternas representanter känns, förlåt mig, så hopplöst Oberesta, Okunniga och Rädda så det förvånar mig stort hur människor kan svälja deras budskap.

Men – kanske man lättare låter sig styras av rädsla om man lever i ett samhällsklimat som alltmer exkluderar sina olika svaga grupper med urholkad försäkringskassa och arbetslöshetsförsäkring, med mer sorteringsskola och skattesänkningar för redan välmående? Det är i sådana lägen som Sveige efter fyra års medveten (M) och (FP) styrning som utrymmet öppnas upp för populister att bli de smås röst, att vara inte bara ”verklighetens folk” utan också de förfördelades.
Förfördelade, är gissar jag, vad sverigedemokrater känner sig.
Då offras humanitet och broderskap. De små uppmanas att sparka neråt för att hålla sig själva flytande. Proletariatet utdefinierade ju redan i arbetarrörelsens barndom trasproletariatet.
Kvar blir ett ängsligt; ”Jag vill också ha!” och ” Inte bara de skall få!”

”Blattarna får för mycket av pappa staten och jag får ingenting! Buhuu!

Så efter valet på söndag kommer säkerligen den stora förvirringen att bryta ut.
Jag siar:

- Centern ramlar ur eftersom diesel, kärnkraft, GMO, konstgödsel och nu även uranbrytning har solkat dessa fd gröna till att bli så mesiga och grå att de förlorad själ. Då dör man.
- (SD) kommer in i Riksdagen och i många kommuner.
- Moderaterna kan inte bilda egen majoritetsregering.
- Miljöpartister runt om i landet som i grunden är måttligt roade av den nya och obekväma blocktillhörigheten rycker i selen, fast partiledningen säkert manar till disciplin.
- Alliansen inviterar och intrigerar vilt åt alla håll under några veckor.
- Sossarna är förlamade av inre strider.

DÅ SKER:
1. Sossar och moderater bildar en grand coalition enligt tysk o engelsk modell.
SD är blockade för en period men samlar kraft och blir 2014 lika stora som i Danmark, Holland, Norge.

ELLER:

2. Miljöpartiet inbjuds att få ta två ministerposter i en stympad alliansregering och accepterar detta.
Lotta gå ur partiet, gräver ner sig i trädgården och Verkeåns naturreservats småkrypsflora samt skriver sina politiska memoarer med mycket hårresande skvaller och avslöjanden.

ELLER:

3. (S) (V) (MP) (KD) bildar regering. Blockpolitiken dör av, saknad bara av (C) som ju 2002 återuppväckte den. Den gamla solidariska skattefinansierade välfärden återupprättas, vapenexporten avskaffas liksom den restriktiva flyktingpolitiken. Omställningen till det klimatsmarta, jämställda lågenergi-samhället sätts igång med kraft.

2 kommentarer:

  1. Visst blir man förvirrad när man får höra att "alliansen" nu nästan
    förespråkar uranbrytning efter att tidigare varit helt emot.Vilka tvära kast. Vad vill man uppnå--
    flera jobb-farlig miljö-rädsla ,att inte vara-nuorienterad
    stryka grupper medhårs-oförmåga att inte se helheten-eller tvärt om.
    Confused but on a higher level

    SvaraRadera