Blockera blocken!

Tja, inte kan man väl byta lojalitet bara över en natt – det inser alla.
Och visst finns mycket investerat arbete och förtroende kapital i det rödgröna regeringsalternativet.
Så MPs agerande så här långt efter valet är fullt begripligt.

Och visst fanns det också en rejäl anledning att svara upp mot den blockbildning som Alliansen skapat 2006, inte minst på rent klass-, miljö- och klimatmässiga skäl. De är den del av politiken som förfallit mest under de fyra borgerliga åren.

Men tänk om vi gröna hade gått fram på egen biljett! Tänk om vi då hade fått de tio procent som hägrade hela året fram tills vi la gemensam budgetförslag i våras. Då började nedgången. Då började folk inse att om de röstade på oss hade de fått Mona eller Ohly på köpet. Detta var nämligen valrörelsens i särklass vanligaste kommentar om varför man motvilligt dissade oss…

Samma fundering på om man har förlorat på sina nya röda och gröna polare fanns hos de andra partierna, i denna nästan ofrivilliga motallians. Sossarna i LO tror helt klart att de hade gått bättre utan oss.

Jag är personligen övertygad om att vi Gröna skulle fått mycket bättre väljarstöd om vi hade gått fram själva. Vi skulle nått vår drömsgräns om 10%. Men vem kan bevisa det….

MPs process att liera sig med sosseriet stammar från fd partisekretare Håkan Wåhlstedts tid runt år 2000; alltså hela tio år tillbaka. Så många kongresspropositioner från partiets AU och så småningom så många propåer från språkrören efter 2002 har framlagts om att göra denna manöver. Som lika regelmässigt röstats ner på kongress efter kongress.

2008 hade MP en medlemsomröstning om hållningen till EU. Resultatet eklaterades stolt i media efter en interndemokratiskt riktigt bra process. Men bara veckan efter proklamerade språkrören en minst lika tung sak; att MP skulle ställa upp i valet 2010 som regeringspartner med (S).
Denna gång dock helt utan interna beslut. Utan formellt medlemsmandat.
Men inte utan diskussion. Saken har ältats och diskuterats noga ofta och i alla fora och former under många år.
Faktiskt redan innan partiet bildades. Vår nestor och founding father Per Gahrton skrev 1980 i boken ”Det behövs ett framtidsparti”:

”Det bör vara förbjudet att på förhand ansluta hela partiet till ett majoritetsblock.
Den avgörande makten skall ligga i riksdagen, besluten skall fattas på redovisade ideologiska och sakliga grunder –
inte av taktiska eller partilojala skäl.”

Inom parentes dag säger han idag att detta rödgröneri var ett ”experiment”, som nu kan komma att behöva omprövas.

Jag själv har aldrig gillar blockpolitiken. Som rör var jag klart emot denna Håkan Wåhlstedts och Ulf Holms, senare Peter Erikssons solklara inriktning på snarast möjliga regeringsmedverkan.
Inte kategoriskt, men för att väljare behöver få mycket mer klart för sig vad GRÖN politik är, på samma självklara sätt som de flesta svenskar vet vad RÖTT respektive BLÅTT står för.

Samt att MP behöver bygga upp partiet på basplanet och över hela landet. Inte vara sårbart beroende varken av enstaka begåvade personligheter (typ Birger, Åsa D, Per G, Maria, Gustav) eller bara av storstadselitens stöd. Först stå stabilt, sedan söka regeringsmakt! har jag förgäves tjatat.

Men så blev det inte.

Och jag kapitulerade som sagt själv eftersom Alliansregeringens styre 2006-2010 varit rent förfärligt och en kraftfull moteld behövdes.
- Men nog var de gemensamma dokumenten klara kompromissprodukter med bara en blekt grön infärgning…

Nu sitter de där efter valets första vecka bak lyckta dörrar. Vem som pratar med vem och om vad, vet ytterst få. Inte ens media har lyckats få bli deras förhandlingsbord, bara det en prestation av Reinfeldt.

Min tre huvudalternativ från förrförra bloggen består, men nu mer än någonsin hoppas jag på två saker:
1 Att man samfällt skrotar blocken och bildaren en majoritet utan M och FP enligt mitt eget alternativ tre.

2 Att man inte tar fasta på den historieskrivning som kommer att stå i valutvärderingen. Där kommer ingen kritik av blockpolitiken att återfinnas, för av alla begåvade miljöpartister har partiledningen i elfte minuten anförtrott Håkan Wåhlstedt det uppdraget.