Follow by Email

söndag 22 augusti 2010

Cykelstandards

Antagligen kan man leda i bevis att cykeln är mänsklighetens ultimata uppfinning, möjligen i konkurrens med tvättmaskinen. Atomkraftverk och rymdfarkoster har vi ju liten nytta av, vägt mot kostnad, risker och antal förmånstagare. Åtminstone det förra tror jag att miljöpionjären Borgström också hävdade redan på 60-talet.

Miljövänlig, klimatsmart, relativt långlivad som pryl, snabb och hälsobefrämjande tar den oss fram avsevärda sträckor på kort tid, även om jag bävar lätt för det 5 mila-pass som väntar mig på måndag…

Men är det ett så särskilt säkert och bekvämt fortskaffningsmedel?

Nja, här har vi väl akilleshälen.
På mina sträckor hittills från Båstad till Hässleholm har det allt varit si och så med det.

När jag m fl Gröna cyklade runt till valet i Hälsingland (1998?) hade vi ofta bara 5 centimeters vägrenar att rädda livhanken på, när timmerbilarna dundrade förbi på huvudvägarna och snuddande våra ytterfiléer. Här nere i Skåne, 12 år senare har man ofta ansträngt sig för att hitta vingelbanor på många ställen till oss cyklister.
Men man kan sannerligen framlägga många önskemål och synpunkter på vad en cykelbana är eller bör vara.

Glädjen att i sol trampa och småprata i en karavan med gröna jackor kan brutalt brytas av de bullermattor som framkallas av motorcyklar eller långtradare (inför kilometerskatt genast!) – Alltså vill man helst inte ha sin bana alldeles intill huvudvägar med tung trafik.
Och skall den då gå en bit bort, vill man helst inte ta för långa omvägar och kringelikrokar för att komma mellan A och B. Klippan och Perstorp, till exempel.
Minst en gräsremsa eller ännu bättre; ett grönt dike mellan cykel och bil.

Nej lugnt och vackert men inte för långt skall det vara, som cyklesträckan mellan Åstorp och Klippan är. Det är första kravet.

Bra beläggning är det andra kravet. Underhåll på cykelbanan också, så gropar och grus inte förstör däck och rumpa.

Sen var det bredden. Visserligen vill vi gröna värna åkerjorden och bördig mark, och hävdar ofta att en cykelstig tar väldigt litet av den i anspråk, i jämförelse med en motorväg. Dock finns en undre gräns – man skall tryggt kunna cykla i bredd! Och inte känna sig som i en trängd gris i en ränna på väg till slaktbilen …

Kravlistan inne i städer och samhällen är svårare att hävda utan att låta gnällig. Men det är klart läskigt att ta sig fram över ständigt korsande tvärgator, vid rödlysen, upp och av på trottoarkanter som inte alltid är nerfasade, kanske dela banan med förskrämda fotgängare, samtidig som man letar efter en var liten diskret gul eller blå cykelskylt indikerar att du skall ta vägen i nästa sekund.
Men dessa skarvingsproblem ligger i sakens natur i ett tätbebygda områden och jag är uppriktigt glad för hur påfallande ofta man ändå har försökt foga ihop ett sammanhängande stråk för genomcyklande, i orter som Klippan och Tyringe.

Slutligen litet önsketänkande och grand lyx: Tänk er tak över banorna! som Bo Thunell ville.
Eller med solfångare, så man kan lägga värmeslingor och kunna cykla snöfritt på vintertid, som Peter G fantiserade om.
Jag spädde på med drömmar om utplacerade luftpumpar var annan mil.

Och när man kommer fram till sitt tåg eller centrum vill man tryggt kunna låsa sin hoj på nära anslutningsplats och inte undanskymt och stöldriskabelt långt från bussen eller tåget. Bland annat avhandlade vi sådant på Karin Svensson Smiths seminarium i Hässleholm i fredags med diverse trafikfolk.

Men litet perspektiv på alla anspråken: – I just dessa dagar hör vi rapporterna om hur ofattbara 20 miljoner människor som är drabbade av översvämningarna i Pakistan medan jag är besviken för att denna cykelsöndag verkar bli litet regning….

Om hälften av alla persontransporter välden runt kunde ersättas med cykel i stället för att vara fossildrivna, skulle klimatbetingade översvämningar bli historia.
Då kan det komma tider när politiska krav på cyklandets standard förefaller helt rimliga.

Tack till Jörgen B., Kristin, Cecilia och Roger i Klippan för ert slit att få igång avdelningen. Tack Irena L, Patrik och alla i Perstorp för sällskap och trivsamt arrangemang och för att ni insett vikten av att trivas tillsammans i gruppen för att politik skall bli KUL!
Tack pålitlige Gunnar S. för dina tusen ansträngningar att ordna programmet i Hässleholm i fredags och Peter, Anita, m fl för sällskapet!

Nu börjar etapp två.

1 kommentar:

  1. ta chansen och vinn ett av de nya populära Lego spelen:

    http://tvattlapp.blogspot.com/2010/08/tavla-om-lego-spel.html

    SvaraRadera