Sommarroller

Inte nå'n ork till inlägg på en månad....
Jag vet ju att folk läser bloggen men jag hoppas innerligt att presumtiva bloggkonsumenter haft lika lazy som jag under den gångna månaden.

Trädgården har tagit sin tid men ger också så väldigt mycket tillbaka i form av sinnesro, blomning och grönt: Sockerärter! Kryddgrönt! Gallringsmorötter, färska rödbetor, rosor som väller fram, sallad, sallad, sallad, dill och jordgubbar. Mmmm, mums mums mums. Att vara trädgårdsdräng åt sig själv är inte en roll egentligen - det är genuint LIV.

Almedalen var ju ett måste förstås, så här i valtider. Förutom skandalen-för-året, där ni-vet-vem kanske köpt sex, hann jag för egen del med tre olika roller på tre dagar:

Först var jag AKTIVIST för Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen.
Det innebar att bära tunga materialkartonger över halva stan i solgasset, klistra affischer för fredagens seminarium på Högskolan, prata med folk i ståndet vid Hamnplan och sälja solmärken. Men framför allt framförde vi våra tysta och sammanbitna protester mot Maud på onsdagskvällen, genom att stolt hålla stora och väl synliga solmärken över allas huvuden medan hon talade. Hon nämnde så klart inte kärnkraftssveket med ett ord.

Torsdagen var MEDVERKANDE-dagen. På morgonen var jag miljöparti-företrädare på VisbyHotell där vi skulle avhandla tre olika statsvetares respektive papers om de rödgröna partiernas förändringar över tid. Jag var väl måttligt imponerad över det som skildrades av Miljöpartiets framväxt, men i stort enig om huvudslutsatsen: indefiniering i maktapparaten.
Direkt därefter fick jag springa över till Cogitos stora Afghanistan- seminarum till vilket jag slitit med PM:et (se www.afghanistankommitten.se) i två månader. För dagen var min roll att moderera Pierre Schoir, Ann Wilkens och Stefan Lindgren i en ovanlig givande diskussion om hur och när och varför man kan avsluta det "internationella engagemanget" -läs krigshandlingarna- i Afghanistan.
Glad för Lena Ags värmande kommentar om att det var det "bästa seminariet hon hade bevistat under veckan"!

Snabb lunch med Inger Schörling, min kära gröna förebild, innan sista dragningen på "alternativa politikerveckan" i St Hansskolan efter kärnkraftsfilmen "Med säkerheten som insats".

Pustade ut med Gröna Kvinnor-gänget på kvällen efter Monas riktigt BRA och uppriktiga tal. (Så långt från Mauds förnumstiga pladder och med det viktiga buskapet om inget NATO-medlemsskap!
Sven Bergström gick förbi vårt bord och jag måste tala om för honom att han tyvärr är en fallen ängel i mina ögon...
Men att sedan lotsa Solveig Ternström vid armen ner genom gränderna på kvällen, var att vara med om av en smärre eriksgata: många ville hälsa på henne tacka och gratulera för att hon hoppat av centern och öppet givit stöd till oss rödgröna!

Fredagen skulle jag debatterat asylpolitiken i EU med kommissionär Malmström, men hon hade hoppat av i sista stund och blivit kvar i Strasbourg. Så jag var fri att själv vara SEMINAKRIEKONSUMENT! Skuttade runt på tre olika tillställningar och tyckte nog att Kvinna till Kvinnas diskussion om de systematisk övergreppen i Kongo mot kvinnor var bäst.
Flyget hem på eftermiddagen blev tyvärr sent, så trots trevligt sällskap av Nyamko Sabuni hann jag bli nervös för att missa tåget från Stockholms central på kvällen. Hennes ministerbil från Bromma räddade mig och jag och sonen kom lugnt fram till Hudik och väntande Björn.

Femte rollen, efter trädgårdsnjutare, aktivist, seminarist och konsument var ÅTERVÄNDARE.
-Jasså, ni vet inte vad det är?

Jo, vi landsbygdsutvecklingsfreaks vet att små orter med ojämna mellanrum ordnar "återvändar-dagar" på sommaren för de som flyttat från trakten av olika skäl. För att få en chans att återknyta, kanske ångra sig eller bara ha kul med gamla vänner.
Så det var vad som hände i kära gamla Svågadalen lördagen den 10 juli.
I gassande sol. Jag hälsade och kramades och pratade och pratade med gamla bekanta under sju timmar innan jag dunsade ner i hammocken hos kära gamla grannar för mysmiddag. Och smältande av intryck; - sex år sedan sist och det mesta sig väldans likt. Rart, hemtamt - men klart passerat för mig!

Direkt efter det blev KARTLÄSARE min sommarroll nummer sex.
370 mil på danska, tyska, franska, holländska och belgiska vägar med sitt spagettitrassel av påfarter, Umleitung och mer eller mindre (oftast mindre) väl genomtänkta skyltsystem, nästan kräver att en kör och en annan skriker och pekar vilka avfarter man inte skulle ha missat.

Men vi hade i alla fall tur med vädret och fick med oss au pair- tösen hem från franska familjen, badade i Atlantvågorna vid Calais och hann hem i tid för att tacka av de som passat stugan och även laga mat till de nya som anlände igår, dvs söndag kväll.

Så roll nummer sju på sommaren är helt klart VÄRDINNANs! Att tänka ut lagom arbetskrävande menyer, kolla om det är grilläge, kommendera maken att värma grillen (vilket han konstigt nog aldrig vill!), se till att gräsklipp och eventuella avskräckande rester från katternas nattjakt inte finns kvar på hallmattan, fördela sängplatser och samtala om vad som hänt sedan sist, samtidigt som man dukar och presenterar gästerna för hönsen - är alltsammans mycket trevligt!

Men plikterna och data-livet blir lidande av detta njutande och somriga glidarliv. Jag sitter exakt just nu och smiter medan jag bloggar, ifrån alla de mail jag vet ligger och lurar så fort jag avslutat meningarna här. Efter fem dagars bortvaro innebär öppnande av mailboxen också ett obarmhärtigt slut på letargin.

Nu efter semastrandet börjar nämligen valrörelsen och en hel del återstår att skrivas o planeras. I eftermiddag cyklar jag till exempel till Kiviks marknad och börjar pratandet med folk i MPs stånd om varför det är extra viktigt detta valår med ett regeringsbyte.

Den rollen är visserligen också mycket rolig, men inte alltid lättsam. Var roll har sin tid.