En rejäl batalj?

Jag tror att ROT-å-RUT-frågan uppfyller ett antal kriterier för att få den laddning den har.
Den var profilfråga för borgerligheten i förra valet och var därmed redan föremål för färdig åsiktsbildning. Många hade sina argument redan färdigslipade efter en lagom tids återhämtning.
Den är grundideologiskt färgad, men avgränsad och begriplig, den är inhemsk, den berör alla eller skulle kunna beröra alla.
Den låter sig vidare rätt enkelt undersökas och utvärderas på olika subjektiva och mer eller mindre manipulerbara sätt och slutligen, som förfäktning innan den Stora Valrörelsen, behöver man anpassat stort stridsäpple.

Så voilá! Landet avnjuter därför nu av en pigdebatt med lagom många ingångar:

Skattemässigt: Tja, inte rör det sig om så jättestora summor, men är det den mest välbehövliga satsningen av våra gemensamma pengar?
(Svar: Nej! Förbättrad kommunal hemtjänst vore t ex klart mer välmotiverat.)

Jobbmässigt: Tja, vilka siffror skall man tro på? 11 000 fler jobb är väl rimligt att anta att man kan skapa fram med skattesubvention av vad som helst? Vad ger starta egetbidraget eller instegs-jobben?

Bidragberoende: Märkligt att de som ideologiskt alltid förfasats över människors bidragberoende, nu utan att blinka accepterar att en hel bransch' blir det? Varför inte skapa sk "riktiga jobb"?

Svart-till-vitt: Tja, men de facto finns det redan en helvit städbransch sedan alltid. Liksom en skattefinansierad hemtjänstverksamhet. Vad det handlar om är att rika som inte hade lust att betala vitt fått chans att tvätta sina gråsvarta utlägg med våra allmänna medel.

Vidare är det inte ett självändamål att vilka som helst gråa eller svarta branscher upphöjs till vita. Varför vi inte skattesubventionerar sex-tjänstehandeln eller knarklangning är ju för att vi inte vill gynna de hanteringarna.

Jämställdhetssnacket: Tja, visst städar kvinnor fortfarande väldigt mycket mer än män hemma, och det är värt att sucka över. Men hur skall de små liven då någonsin lära sig? Genom att det kommer andra tanter in och gör jobbet? Eller genom att de fortsatt får konfronteras med att dela på uppdraget, dra runt i dammet eller fortsätta se sina sambos o fruar släpa, gnata och sura?

Och att ROT skall gynnas som varande en mest manlig bransch är inte ett riktigt träffande argument, eftersom ROT tillkom som ett svar på konjunkturella hot. Byggmarknaden är mycket mer konjunkturkänslig, konjunkturdragande och med påverkan på många fler sektorer än någonsin städning kan vara.

Äldre behöver hjälp argumentet: - tja, rika äldre kan ju betala en vanlig städfirma och fattigare äldre kan ju få hemtjänst redan nu!
Nyttjandegrad och nyttjandekategorier:
Tja, än så länge en klart övervikt för höginkomsttagare och få brukare, men säkert möjligt att flerhakar på efterhand som det blir känt och etablerat. En inte särskilt tung argumentkategori, utan mest en naturlig följd att man öppnat kranen. Jämför med vilken smashing hit ROT-avbdragt blev. Det behövdes och det har haft en rejäl konjunkturell påverkan. Ett klokare strategisk satsning, helt enkelt.

En LO-ekonom sa i veckan i radion att båda behöver vara tillfälliga, ej permanenta, satsningar för att vara relevanta. Så sant. (Men Stefan Fölster har väl aldrig varit sämre i någon diskussion någonsin än då mot henne, för övrigt...)

En hotellchef i Malmö sa i Ring P1 att man istället borde överväga att permanent sänka tjänstemomsen - So very true!

Näe- mycket väsen över litet ull, är vad det är i sak.
Rödgröna lagets gemensamma slutsats att ta bort det vad det lider, är det enda rimliga.

Tänker en som alltid städat själv med två undantag: ett år i Tanzania då en flicka tog golven och strök två gånger i veckan, samt när jag hade vit fönsterputsning i ett tiorumshus.