Follow by Email

måndag 5 januari 2009

Kan inte sägas bättre

... än att detta är folk-slakt så vet jag inte vad. Idag kommer desperata mass-SMS i svang från en norsk läkare på ett sjukhus i Gaza. Läs Pers artikel nedan från SvD i förrgår; den sammanfattar det mesta av grunderna:

Vem hotar vem i Mellanöstern?
Publicerad: 2 januari 2009

ISRAELS STATSTERRORISM FORTGÅR ÅR EFTER ÅR. Det är betydligt mer
livsfarligt att vara palestinier än att vara israel. Staten Israels våld
är iskallt och landet har en total militär överlägsenhet i området. Det
palestinska folket utsätts dagligen för blockad, bojkott, innestängning,
svält och förnedring, skriver Per Gahrton, som nyligen utkommit med en
bok i ämnet.


I SvD den 30/12* finns en intervju med en företrädare för den
israeliska ickevåldsorganisationen SOS som säger: ”Arabvärlden uppfattar
våld på ett annat sätt än vi”.

Är det så? I samma dags SvD publiceras tänkvärda siffror: Under det
senaste året har den israeliska staten dödat 650 palestinier, minst en
tredjedel civila och 70 barn. Motsvarande siffror för israeliska offer
är 25 döda, därav 16 civila och 4 barn.

Den israeliska statsterrorismen är alltså tiotals gånger så
dödsbringande som palestinska motståndsgruppers desperata våldshandlingar.

Redan för tjugo år sedan konstaterade Rädda Barnens dåvarande ordförande
Thomas Hammarberg att israeliska soldater dödar israeliska barn
”avsiktligt”.

Den israeliska människorättsorganisationen B’tselem gav 2005 ut en
broschyr, som visade att minst hälften av alla israeliska
dödsskjutningar drabbade oskyldiga, obeväpnade civilpersoner.

I en annons från den israeliska fredsorganisationen Gush Shalom heter
det: ”Nästan varje dag dödar den israeliska armén barn, kvinnor och
andra obeväpnade människor på Västbanken och i Gaza, som en rutinåtgärd”
(Haaretz 17 augusti 2007).

Vad man än kan säga om palestinska och arabiska våldsdåd mot israeler,
de är sällan en rutinåtgärd. De utförs sällan iskallt utan ofta under
betydande känsloutbrott. Framförallt är de, jämförelsevis, sällsynta.

När jag läser om palestinskt motståndsvåld kommer jag att tänka på årets
danska succéfilm, Flammen og Citronen, som handlar om motståndsrörelsen
under andra världskriget. Så taffligt, amatörmässigt, tillfälligt,
känslostyrt – och ineffektivt!

Kanske finns det skillnader i synen på våld i arabvärlden och i Israel.
Det skulle i så fall vara att arabiskt våld ofta är utslag av personlig
förtvivlan, medan det israeliska övervåldet har karaktären av iskallt
planerad teknikalitet.

Ett resultat är att det israeliska våldet är effektivare än det
arabiska. Det är mycket livsfarligare att vara palestinier än att vara
israel.

Men det är knappast så det framställs. Alltsedan Herbert Tingsten på
1950-talet gav ut pamfletten ”Det hotade Israel” har det i Sverige
funnits en vanföreställning om att Israel varit utsatt för ett
utplåningshot.

Det har aldrig varit sant, den israeliska militära och teknologiska
överlägsenheten har alltid varit så massiv att något reellt hot inte
funnits.

Sedan länge har Israel fredsavtal med två av sina grannländer, i
princip också med PLO, fredssamtal pågår med Syrien och hela
Arabförbundet har erbjudit fred och försoning i utbyte mot att Israel
uppfyller relevanta FN-beslut och rättar sig efter folkrättens regler.

Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på
militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de
fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel:
Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.

Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska
vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.

Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006,
ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med
index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.

Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de
välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det
genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.

Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat
i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet
övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska
grannar.

Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod
från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat,
människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som
internationella.

Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella
avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott,
innestängning, svält och förnedring.

EU och Sverige har sanktioner igång mot ett tjugotal länder, men inte
mot Israel. EU och Sverige har skyddstrupper i flera länder i syfte att
beskydda oskyldiga civilbefolkningar, men palestinierna får inget sådant
skydd.

Om EU verkligen ville bidra till en rättvis fred borde unionen omgående
införa sanktioner mot Israel och skicka trupper till Palestina för att
skydda de hotade palestinierna. Dessutom borde Sverige avbryta det
intima vapensamarbetet med Israel.

Per Gahrton

1 kommentar:

  1. Jag blev verkligen illa berörd när jag läste i nyheterna om markoffensivet. De vill verkligen med våld kuva allt motstånd och lägga Gaza under sig. Det är så hemskt, att så många människor går under, och de som klarar sig lever i ständig fruktan.

    Helvetet på jorden.

    SvaraRadera