Annandagstankar från Andrarum

Fördelen med julefrid är tiden för reflexion.

Inget särskilt program att beta av, förutom körens diverse små konserter runt i bykyrkorna och att värma på matresterna från julafton. Och elda i kaminerna och spisarna. Och hämta och lämna av barn som kommer, åker, far och förflyttar sig landet och kontinenten runt för att fira och firas. Åsså mata höns, lösa korsord och stånka iväg på nå'n måttlig promenad i de frostbitna nejderna.

Men nattens översållade stjärnklarhet tar andan av en i sin makalösa skönhet. Så mycket vackrare än TV!

Att få sitta i ett hyfsat städat litet skånetorp med hyacintdoft, sprakande brasa, trygghet, värme, gemenskap och filosofera - tja, det var väl ungefär det som var min dröm om ett gott liv. Att i tacksamhet, rättmätigt kunna få njuta av det man slitit ihop åt sig, älskat fram, som en plattform för ens leverne. Så många många i mänsklighetens historia som aldrig kunna komma fram ens till en enda plattform av tak över huvudet och tryggad familj.....

Detta enkla, ja i princip triviala, är nättopp det högsta uppnåbara i materiellt avseende i mänskligt liv. Samtidigt futtigt och stort. Att ha mat och husly. Att ha familj och gemenskap, att få litet vacker julmusik ringade i sina öron. Att få skratta
och med gott samvete spela spel och glo på film. ("Den enfaldige mördaren" är en bra film fortfarande!)

Men omvärldens brist på julfrid tränger på och rör upp:
-Israel mobiliserar utanför Gaza. (Sanslöst - VAR ÄR FN???????????)
-Kongo: ett avgrundshål i mänskligt mörker alltsedan Leopold III.
-Romernas levnadsförhållanden i Rumänien

Tur i alla fall att DN hade sändningsuppehåll under två dagar så jag fick min lilla julefridstid, annandagens lilla andrum i Andrarum. En bubbla av frid i en värld av strid.