Hur slutar egentligen den där gamla schlagern?
Jag har varit på Bali förut och verkligen njutit av lyxen och skönheten där. Men hur länge finns möjlighet att snart ens flyga upp till Stockholm från Skåne (om man mår illa av X2000 och flyget gång på gång är BILLIGARE?), än mindre ha klimatråd att flyga för nöjes skull runt halva jorden? Var det därför jag inte helt jublade med när USA igår äntligen till sist gav med sig och enighet upp nåddes?
Jo, för min oro är större.
Kanske man som mest positivt kan ta Bali-överenskommelsen - prepmötet som det var, som ett hopp om att enighet kan bli möjlig i Köpenhamn 2009, när det verkligen gäller. För siffrorna fanns ju inte med denna gång, själva den kvantifierade utsläpps-minsknings-förbindelsen saknades ju.
Men jag gillade att höra ljudet av BU-ropen mot USA och jag gillade att sen känna med jublet, när det till sist lossnade.
-Vem sa att politik och förhandlingar inte är känslor?
Schlagertexter eller protokoll om planetens överlevnad - det är alltid människor av kött och blod som skriver manus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar