Benazir borta!

Och därmed är också troligen hoppet om lugn demokratisk utveckling i Pakistan borta för ett långt tag.

Hennes återkomst på scenen var signalen om konstruktiv och aktiv opposition. Det fick Muzaraf att skakas om, att lova demokratiska reformer (igen) och att åtminstone lämna över överbefälhavarskapet- om än inte hela den diktatoriska makten, vilken han tog på sig för ca år sedan.
Lusten hos människor till demokratiskt deltagade verkade vakna och poltitisk gryning randades i Pakistan.

Nu skyller man så klart på ständigt bra-att-ha-till-hands-al-Quaida.
Benazir skyllde på Muzaraf (posthumt, eftersom han inte beviljade henne beskydd)
och en väldig massa vanliga människor förlorar hoppet IGEN.
Sådant utlöser alltid mer våld i ett våldsinriktat samhälle.

Ett destabiliserat Pakistan ger ett än mer instabilt Afghanistan, som ger osäkerhet i hela regionen.

Våldets logik, våldets återvändsgränd.