Follow by Email

onsdag 29 augusti 2007

Jag tror att Gunilla behöver litet bistånd!

Visst är det helt sant att "trade is better than aid", det lärde jag mig redan under min biståndsarbetartid i Tanzania 1994-95. Men biståndet har näppeligen spelat ut sin roll. Och framför allt har inte FATTIGDOMSBEKÄMPNINGEN i vid bemärkelse gjort det. De stolta millenniemålen om världsfattigdomens avskaffande till 2015 är ledstjärnan i mitt och mångas engagemang

Och visst behöver utformningen av stategierna för detta ofta ses över. När vi gjorde det i propositionen Politik för Global utveckling 2002- 2003 var det en helt ny inriktning med framför allt samordning av hur man tacklar hållbarhet, demokrati och fattigdomsbekämpning via eget ägandeskap och folkigt deltagade. Den ledstjärnan kommer att stå sig länge för fler än mig. Tiden då fattiga länder ska stå med mössan i hand må för evigt vara över och världshandeln måste erövras för rättvisa och hållbarhet.

Den riktningsförändring som många av oss haft på känn sedan en moderat, visserligen även trevlig och humanistisk, biståndsminister tog över efter valet 2006 kom så till sist. Gunilla Carlsson aviserade sitt paket i början av veckan och debatten varade en hel dag. Men riktningsförändringen är inte fullbordad, var så säkra!

Ingen ifrågasätter minskningen av antalet mottagarländer, eller den tematiska inriktningen och fokuseringen på svenska kompetensspecialiteter. Alla bejakar inriktningen på Afrika.
Många ifrågasatte förankringsprocessen, men lugnades av Gunillas vältaliga försäkringar om att dialogen kommer NU, alltså som jästen in efter degen. Även Diakonias Bo Forsberg, min idol, släppte en aning på misstänksamheten efter ministerns skickliga presentation.
Å Svenska AfganistanKommittens vägnar är jag glad för att vår verksamhet inte kommer att beröras, fast många mottagere i Asien stryks. Afghanistan består som klart hjälpbehövande i många år än, och svenska insatser via SAK är verkligen enastående i sitt slag, både i landet och historiskt.

MEN:
-Varför så mycket Östeuropa och Balkan? Hela östbiståndet skulle ju helt riktigt avvecklas, insåg alla för bara några år sedan, eftersom de har närheten till EU med alla dess program och dessutom knappast kan hamna i samma klass som Tchad.
-Är det Minister Carlssons egna prefersenser som slår igeom? (Tack dock för den lilla "frihetsstenen" från Kosovo!)

-Varför en massa skrämskott till SIDA om uppstramingar och om "bristande effektivitet"? Är det månne näringslivet som tassar i korridorena igen, precis som de gjorde när vi skulle utforma Den Gröna Biståndsmiljarden, och olika företag vädrade en återgång till bundets bistånd med dess vinstmöjligheter? SIDA är i världsperspektiv en ytterst välfungerande och progressiv myndighet, med en enorm fond av erfarenheter. Måtte inte en ny utnämning av permanent GD skapa ett läge av undfallen lydnad visavi ett i grunden biståndsfientligt moderat styre....

-Och hur blir det med EUs och DAC-kommittens gråzoner för att använda biståndsmedel för både militära ändamål och för omhändertagande av flyktingar? Båda sakerna är moderat favoritpolitik, som jag välgrundat befarar kommer att aviseras i ett senare skede.
Att volymmålet om 1 procent av BNI till biståndsbudgeten inte ifrågasätts öppet, är en opinionsmässig tillpassing, som kan vara tillfällig.

Med största säkerhet kommer jag att få återkomma i frågan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar