Bestämma över sitt eget liv???

Min väninna har utflugna barn i tjugoårsåldern. Jag har utflugna barn i tjugoårsåldern.
Min väninna längtar ofta efter sina stora barn och vill träffa dem. Jag längtar ofta efter min stora barn och vill träffa dem.
Min ena pluggar , den andra jobbar. Hennes ena pluggar, den andra jobbar.
Alla är skötsamma, alla är inriktade på sina respektive framtider. Inga inblandade har något ont eller konspiratoriskt i sinnet.

När jag och mina stora barn ska träffas ringer jag upp dem, vi bestämmer en tid, ibland betalar jag deras resa. Å så ses vi.

När hon skall träffa sina är hon också beredd att betala deras resa, men det funkar inte att bara ringa upp och hitta en gemensam tidpunkt.

Nån annans godtycke bestämmer OM, och NÄR min väninna och hennes stora barn skall få träffas - Migrationsverket och konsulatet.

Jag är född och bor i Sverige, mina barn är födda och bor i Sverige.
Min väninna är född i Turkiet och bor i Sverige. Hennes barn bor i Turkiet.

Hur främjas psykisk hälsa, förståelse mellan länder och kulturer, hur växter tilltro till världen och framtiden hos unga människor?
I allafall inte genom paranoida visumbestämmelser och enskilda tjänstemäns sadistiska godtycke.