Follow by Email

tisdag 8 maj 2007

HON vågade, men...

konservatismen segrade.
Hon hade säkert alla personliga egenskaper som behövdes -inklusive MODET att stå upp som presidentkandidat, men gubbsen i partiet backade inte upp. Hennes kampanj var inte lika "väloljad" sas det - undrar just hur det såg ut bakom kulisserna i franska socialistpartiet??
Och sen sas det att hon inte var lika "framåt" och hade lösningar och svar på allt, när hon startade kampanjen. -Märkligt likt vad man sa om Mona Sahlin när hon i Sverige stod fram som partiledarkandidat.

-Kan inte den politiska världen sluta gapa efter den där typen av kaxigt macho, som likt fp:s gaphals Jan Björklud halsstarrigt serverar platta, lättförståeliga och ofta rent populistisk svar på komplexa frågor, dagarna i ända?
Båda dessa politiska kvinnor hade en ödmjukare, mer lyssnande stil och vill också ta utrymme för att kolla av vad andra tycker, mer än alltid gaffla själva. Mycket behagligt, enigt mig, och just vad den demokratiska politiska kommunikationen borde styra om mot.
Men den räddhågsna franska publiken var inte mogen ännu, för en briljant kvinna och media ylade efter TYYYDLIGHET.
Så gaphalsen Sarko skall nu få förtroendet att ratta Frankrike framöver.
Suck.....

Tänker osökt på den sorgnsna desertörvisan "Monsieur la President - je vous fais une lettre que vous lire peut-etre, si vous avez le temps".
-Kommer Sarkozy öht att lyssna på någon annan än sin egen sergervissa grabbighet och adrenalinstinna rensabortslöddret-röst?

Så kom igen, Royale !!- Vi behöver dig, Världen väntar dig - gå nu i Seg&Len opposition!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar