Afghanistan igen

I maj skall Riksdagen fatta beslut om utökad Svensk trupp.

Jag anser att vi inte skall skicka fler utan börja ta hem.
Och självklart inte besudla det hela med några JAS-plan.
Men än så länge tror jag att ISAF som sådant måste vara kvar, om än med förtydligat mandat och helst utan NATO-kommando. -Hur får jag detta att gå ihop?

Jo, utan ISAF hotar totalkaos genom både amerikan och taliban. Men med ISAF kvar finns en teoreisk chans till säkerhet för uppbyggnad, om än ISAFs ställning blivit alltmer tveksam (se tidigare blogginlägg nedan i mars) och måste rätas upp.

Sverige har militärt gjort sitt i Afghanistan. Vi bör stärka vår civila uppbyggnads- och utveklingsprofil ytterligare och frigöra vår internationella fredsskapande kapacitet för andra insatser. (Vad kan tänkas hända härnäst i Irak, Iran, Sudan??)
Genom Sv Afghanistankommittén har vi en svensk plattform att utveckla som är rent civil och där vi vet att vi lyckas. Bara att planerna på insättning av JAS har komprometterat Sveriges rykte, så bästa sätt att återupprätta det är att checka ut helt för uniformerad personal.
Och som sagt, läget hårdnar på andra ställen. Då är det är bra att det finns tillgänglig truppstyrka för FN att ta till...