STOR poesi

vet man att man snavar över när orden plötsligt får en att gråta. När man  träffas i sin benmärg och cellkärna.

Hör här:

Så kom du då till sist, du var en främling,

en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tommar gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan går.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar, och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Stor poesi kan ofta med lyckat resultat tonsättas. Om den möts av det magiska spö som en stor tonsättare besitter - då uppstår stundom till och med cellförändrande magi. Som här när Benny Anderssons enkla men så ovanligt melodiska, nästan sugande polske-melismer möter Ylva Eggehorns text om tillvarons innersta väsen - då får vi ett redskap till livsavgörande insikt. I den nya svenska psalmbokens 717e psalm ligger för mig ett mirakel och pulserar. Kanske även för fler som letar inåt och som vill förstå vad allt handlar om.

Men vi lever både i djupet och på ytan! - Vår kamp utspelas i lika delar i vårt inre som i det yttre.      Vad vi gör med varandra och med planeten och dess "resurser" är en återspegling av vad vi bär på i vårt inre. Vad vi tror på.

Samtidigt påverkar allt det vi gjort och gör i det yttre,  det vi skapat som mänsklighet, oss också oss inuti. Vad vi ser - blir vad vi internaliserar. Vad vi äter - blir till våra celler. Vad vi upplever - formar våra kommande handlingsmönster.  

Så därför letar jag inåt och lyssnar inåt samt kämpar i de yttre strukturerna.                                         För bättre gemensam medelsfördelning, för lagar och regler som förbjuder det som är skadligt för oss och det levande. Bidrar till att reglera det som är svårt, dåligt eller tveksamt. Men lämnar fältet fritt för allt annat. Försöker också pro-aktivt vara med om ett gott skapande: en grön tankesmedja här, en solels-förening och biogasmack där. En pedagogisk inriktning som bygger ihop motorik och läsinlärning. Uppstart av Omställningsrörelsen och landsbygdsutvecklingsprojekt. Sammantaget det jag tror är FÖR barnen, livet, rättvisan och fruktsamhet. För kreativiteten, den äkta utforskningen och glädjen….  

Men MOT vapen, atomkärnsklyvning, ränta, droger, maktmissbruk! "Man måste stå det onda emot", skrev Sven Delblanc.

Därför, mina vänner, behöver det också markeras kraftfullt MOT de ingrepp i allt levandes innersta kärnor som medför okända genförändringar, som korsar artbarriärer eller som gör frön ofruktsamma. 

Så lyssna nu här på Signe Lemhagen i 4 minuter: http://www.youtube.com/watch?v=clTJH-ybpuE