Fittstim i repris

Två aktuella snackisar som jag finner intressant att kika litet mer på och att jämföra sinsemellan, är hur yttrandefrihets-apostlarna Julian Assange och kvinnorna i Pussy Riots behandlas och bemöts.

Det enkla steget är att applådera dem båda för deras respektive gärningar:  Att starta Wikileaks är en historiskt viktigt och avgörande insats för den globala yttrandefriheten och att utmana Putin (som för övrigt betyder fitta på franska, apropos vad "pussy" betyder på engelska!)  på ett friskt sätt i dagens Ryssland, är mer än välbehövligt. Om det torde  råda ganska stor enighet.

Enligt många har dock Ryssland svarat med en totat genompolitiserad överreaktion mot Pussy Riots blygsamma, rimliga och t o m söta aktion. Två års fängelse för att sjunga i en kyrka i en knapp minut sågs som en attack mot presidenten och den patriarkala ortodoxa kyrkan - men är i själva verket en flagrant attack mot deras egen konstituionellt skyddade yttrandefrihet.

 "Det skulle aldrig hända här i Sverige! Ryssland är en rigid censur-stat!"

Men hur har Sverige egentligen reagerat visavi Assange? 

Samma PK-gäng som här tycker att yttrandefriheten är satt på undantag i Ryssland verkar ha svårt att ge godtagbara skäl för hanteringen av den person som allra mest utmanat den globala Maktens ordning genom att använda yttrandefriheten!
En del av alla de oklara omständigheterna runt Assange's behandling här i Sverige skidras väl av  två journalister, Bergman och Carlgren, på DNs debattsida i söndags:
-Varför häktades han " i sin frånvaro" trots att han var kvar här i landet?
-Varför lades fallet ner av en åklagare och öppnades raskt på nytt igen av en annan dito?
-Vad hände egentligen däremellan?
-Varför la den intelligente Axberger ner JO-anmälan av åklagarens hantering?
Och framför allt:
-Varför i himlens namn sände Sverige ut en EUROPEISK ARRESTERINGSORDER efter honom, storsläggan, för hans tämligen ringa brott??!?!
Vilken total överreaktion var inte det!

Men det är hur feminismen och kvinnors roll som förändringsagenter tolkas och kommer in i de båda kontexterna, som gör saken verkligt intressant:

Huruvida Pussy Riot har en explicit feministisk agenda förtäljer inte riktigt nyhetsrapporteringen, men  uppenbart rör det sig om unga målmedvetna kvinnor som effektivt utmanat ett superpatriarkaliskt macho-välde. Då undrar jag stilla om ni minns det nationella jordskalv som den blygsamma, ytterst rimliga och t o m söta boken FITTSTIM utlöste här i Sverige för inte så länge sedan?
Unga kvinnor som klarögt och på ett friskt sätt utmanade och avslöjade Gubbväldet i Sverige.
Det  skalv i de patriarkala  grundvalarna i flera år efteråt av den provokationen.

Vi är dock många som menar att det inte hänt så mycket med varken jämställdhet eller feminism sedan dess i konungariket Sverige, medan Assange däremot menar att vi lever i ett überfeministiskt, rättslöst talibanvälde!
Där visar han en blotta, men vad ska kraken tro efter vad som rullats igång efter några ligg med två kvinnor som ju faktiskt själva sökte upp honom?  (Saknar verkligen att höra deras röst om vad som hänt efter deras anmälan!)

De skickliga journalisterna på DN debatt som gjorde en så bra sammanfattning av det skruvade rättsläget, tappar emellertid helt plötsligt huvudet mitt i artikeln och lyckas peta in en  lång och för saken helt irrelevant bredsida mot feminismen!
 "Statsfeminismen med tillhörande propagandamaskineri" där "manshatande radikalfeminister utan historisk förankring samverkat..." . "Urfeminister" och "elitfeminister" ställs mot " fria feminister"och så vidare. Ett glödande vredesutbrott mot vad jag menar bara är en pliktskyldig och rätt begränsad samhällsretorik, vars syfte är att vara litet PK.

SLUTSATS: det som skett mot Assange har inte ett skvatt med feminism att göra. Det har däremot till viss del Pussy Riot-rättegången.

Jag tror att precis vad som helst kunde tagits till intäkt för att kväsa hans förbrytelse mot Maktens ordning. Om han parkerat fel, eller skräpat ner på offentlig plats så kunde det lika gärna tagit till förevändning för att få fast honom. Nu råkade det blir dessa två incident med kvinnor som blev den nödvändiga anklagelsepunkten för att efterlysa och jaga honom.
(Och jag tror dessutom att det skett på andras order. Så konspiratorisk är jag numera.)

Nej, Assange och Pussy Riot har, liksom författarna till Fittstim,  samma fiende- det hotade patriarkatet.
Ett /ibland feministiskt/ och behövligt användande av yttrandefrihet för att kritisera rigid Makt föranleder alltid en våldsam motreaktion. Även om den just nu felaktigt använt kvinnors rättighet att inte bli våldtagna som fabricerad intäkt för att rättfärdiga tystandet en yttrandefrihetsapostel.

Svensk åklagare bör nu helt enkelt själva snarast resa till London och föranstalta det förhör med Assange, som han själv sagt sig vara mer än villig att medverka till - och på så sätt  klaras av den begränsade brottsutredningen utan att han utlämnas till USA.

Slutligen bör Ryssland, Sverige, USA, England, Equador m fl ta sig en rejäl funderare på vilken bäring  kvinnors rättigheter världen runt får lov att ha på yttrandefrihet och varför unga modig kvinnor som nästan oskyldigt använder sig av den är lika provocerande som en medelålders slipad man som tagit sig den djärva rätten att publicera alla möjliga för Makten komprometterande dokument.

Allt kan vändas till sin motsats och allt kan användas till allt....