onsdag 22 april 2009

Partier och ideologier som konsumtionsvaror

är vad PR-konsulten i P1 gav uttryck för i morse.
(Jag har skippat TVn för två år sedan men lyssnar desto mer på radion.)

Diskussionen gällde politisk reklam i TV och huruvida det var en bra modell för politisk kommunikation. I den värld konsultpojken oreflekterad företrädde, var Logiken att det med nödvändighet går mot att TV-plats kommer att köpas av allt fler partier. Att partier ju inte längre är folkrörelser, utan kampanjmaskinerier.
Att väljare inte längre är självständiga politiska subjekt och aktörer, som självklart är med och formar och på verkar den demokratiska politikens innehåll, utan sitter bredvid. De SKA konsumera vad några åsiktsgladiatorer vill sälja åt dem, och då blir politisk TV-reklam en helt naturlig följd, enligt honom.

Usch.

Köpa, sälja, övertala.
Inte skapa, forma, passionerat bygga, ta del, älska och strida.

Grabben hade aldrig ens funderat på om Demokrati hängde ihop med Politik.

Samtidigt diskuteras igen mer och mer EU-parlamentsvalet och parlamentarikernas närvaro och löner.
Även om det säkert är på samma sätt där som i riksdagen, nämligen att 98% av jobbet sker utanför plenisalen, är såklart närvaro vid omröstningar en minsta anständighetsnivå av aktivitet. Mme Carlshamre,(FI), fd(FP), har antagligen blivit sjuk eller tappat greppet om sin politikertillvaro skulle jag tro, med så pass få kryss hon hade i närvarolistorna.

Problemet är trefaldigt:

1: Alla politiker och partier är inte lika ambitiösa. Att kolla det är en del av den aktiva väljarens egen hemläxa.
-Vem gör vad, -Hur skiljer sig personer och partier åt? -Vilka sköter sig och vilka glassar runt?
För att en politiker schabblar betyder det ju inte att hela den demokratiska politiken är kass.

2: EU är fortfarande en problematisk konstruktion, en statsförbunds-hybrid där parlamentet är en stor och dyr vårta utanpå, nån sorts folkets alibi.
DE TUNGA BESLUTEN fattas ju fortfarande av Kommissionen och de olika Råden. Vägen mot en statsbildning blir allt tydligare. Man måste inse vad EU är som helhet och vilken förhållandevis liten roll parlamentet spelar. Det gör en inte mindre kluven, både som kandidat och väljare.

3: Att människor nu glömmer eller bojkottar EU-valet, eller inte låter sig informeras om det, är både förståeligt och sorgligt.
-Hur skall EU kunna förändras om alla vettiga och radikala vänder parlamentsvalet ryggen? Det blir bara ett ännu mer mörkblått ställe där korrigeringar av Kommissionens förslag inte sker.
Var arg, liksom jag, på EU, men skippa det inte! Då får vad som helst ju legitimitet,
t ex en tokig konstitution.

Så jag är både kluven till EU och till att stå på listan. Bryssel är ingen mysig stad, EU en dysfunktionell demokratisk arena.
Men kanske kan man utifrån den plattformen driva det globala klimatarbetet ännu kraftfullare och tänk om man kunde stoppa GMO-hanteringen....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar