Eva Moberg skriver:
(1) Kärnkraften avger inte koldioxid under själva driften. Däremot slukar hela processen – uranbrytning, anrikning, transporter, bränsletillverkning, byggande och rivning av reaktorer, avfallshantering – ofantliga mängder fossila bränslen.
(2) Koldioxiden som sådan är inte det största hotet. Det är den uppvärmning av biosfären den åstadkommer. Och här bidrar kärnkraften även under drift. Dess verkningsgrad är nämligen bara 30–35 procent, alltså sämre än ett kolkraftverks. Det mesta blir med andra ord spillvärme. För Sveriges del handlar det om över 150 miljarder kilowattimmar från kärnkraften per år som bidrar till jordens uppvärmning.
Kärnavfall och reaktorhärdar måste oavbrutet kylas och verken ligger därför oftast vid vatten. De tar in kallt vatten och släpper sedan ut hett vatten i hav och floder. Det pågår en oavbruten upphettning av kopiösa mängder kallt vatten.
(3) Kärnkraften blir själv den mest långsiktiga faran i och med de klimatförändringar som vi vet kommer i vilket fall som helst. De naturkatastrofer som det ännu olösta slutförvaret måste kunna tåla i en halv miljon år – drastisk höjning av havsnivån, extrem torka, översvämningar, jordskalv och jordskred – kommer nu ganska snart. Hur säkerheten ska kunna upprätthållas i vår turbulenta framtid är mer gåtfullt än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar