Känslighet....

Märker hur SVÅRT det varit att överge inlägget med lille guldsonsonen på, så det har fått ligga kvar överst dag efter dag.
Det personliga är privat i den bemärkelsen att barnen och de minsta verkligen är det mest centrala i de flesta människors privatliv - och BORDE få vara det i all politik och all samhällsplanering.
Lyhördheten inför barns behov, känsligheten inför det subtila. Kärleksfyllt lyssnande....

Det är när den känsligheten dövas som det börjar gå fel med saker och ting, hemma och i storsamhället.

De våldsdåd som förskräcker oss så, sker för att förövarnas egen känslighet blockerades som barn. Känner man inte vad som gör ont inuti en själv, finns ingen empati över för anda. Påspätt av droger och alkohol ökar våldets intensitet och råhet.
Den kemiska förvirringen ovanpå en känslomässiga är en faktor som alldels för ofta inte tas med i analysen!

Samma förtecken har omoral och fiffel, men drabbar inte lika grovt. Att ständigt hacka på "bidragstagare" och "lättingar" som borgerligheten gjort, och jaga sjuka, trötta och utslagna med blåslampor är både grymt och missriktat. De stora lurendejarna visar sig istället nu vara alla småskuttare och svartjobbare, i skön förening med alla de överklassare som värnat sin egen plånbok mer än den gemensamma och betalat dem svart.

Reinfelt måtte ha ett visst mått av okänslighet, han med. Han lyssnar mer på sina överklasskompisar och mindre på vanligt folks varningssignaler om vilka som är lämpliga rekryteringar och inte. Hans medarbetares ständiga fiffel och deras okänslighet för vanliga männiksors behov och verklighet kommer att sluta med en personlig och en politisk skräll.
Persson och hans " pack" var iallfall hederliga och i djup kontakt med myllan....

(Just läst klart Perssons memoarbok)