VÄLKOMNA - till KränkO...?

Ny blogg, Nytt år och nya trender?
En roande men också lätt patetisk trend är att så många ger uttryck för att de känner sig KRÄNKTA!
I spalt efter spalt, uttalande efter uttalande har olika individer de senaste åren givit luft år hur kränka de blivit. Runt det går att filosofera en del.
Å ena sidan är det väl bra att människor överlag TALAR om känslor och upplevelser överhuvudtaget, vilket man inte gjorde för bara tjugo år sedan. Allt inre gods var tabu och skrämmande. Vidare är det en klar styrka att kunna visa och gå ut med känslor och sådant som blottar ens blottor. Jag är uppvuxen med att folk aldrig utåt skulle erkänna varken fel, svagheter eller rädslor. Så så långt är allt väl bra, eller?
Mja, det jag reagerar på är att man ju faktiskt SJÄLV väljer hur man vill uppfatta det som sker med en och runt om kring en.
Att valet att vara ett OFFER faktiskt står en fritt i ganska många sammanhang. Och att den anklagande, skuldbelastande tonen gentemot allt och alla som inte uppför sig som man själv vill eller har behov av, är mig så irriterande.
De flesta människor poar ju faktiskt bara på med sina egna liv, sina val och sina egna prioriteringar! Det är ytterst sällan udden är riktad mot en själv.
Det ligger, menar jag, också ett viktigt ansvar i att sansa sig, ta den andres perspektiv och noga väga om omvärldens AVSIKTER verkligen var att kränka, förminska, förtrycka en själv. Eller om det bara är jag som är överkänslig, neurotisk och sen gammalt inpräglad på att vara ett offer....

Så en Ombudsman för både de som känner sig kränkta och för de som är less på alla hispiga som älskar sitt lidande, vore kanske inte helt fel. "KränkO" skulle då till båda kategorierna kunna förmedla att det bara är små människor som har behov av krympa andra. Så det sätter jag som mitt valspråk för bloggen, tills vidare.